Här kommer information från Liv Raissi om en ISTDP fördjupningsworkshop som äger rum i juni.
Liv Raissi erbjuder två sammanhängande workshops där vi fördjupar oss detaljerat i den teoretiska och praktiska förståelsen av terapiinterventioner. Det kommer bli undervisning kring interventioner, en hel del anpassade övningar utifrån målmedveten träning, rollspel, diskussion, videoexempel och umgänge över ett glas vin för den som vill!
Liv Raissi föreläser 2019
Man skulle kunna säga att terapi mycket handlar om att terapeuten observerar vad patienten gör, vad terapeuten känner inför vad patienten gör mot sig själv och för sig själv, och vad terapeuten hoppas att patienten ska göra för sig själv och inte göra för sig själv. ISTDP-interventioner baseras till stor del utifrån denna princip. Ju mer man förstår bakgrunden till en intervention, desto mer genuint kan man förmedla den i egna ord och den får ökad effekt hos patienten. Patienten kommer att uppleva att man verkligen pratar till den vilket stärker alliansen och terapiprocessen kan bli smidigare. Den ökande förståelsen för innebörden i interventioner och patientens responser leder också till att man kan använda sig av sina egna fysiska och känslomässiga responser på patienten för att kunna stärka sin bedömning av patienten.
Under dessa två workshopskvällar får du lära dig att lyssna till orden som patienten säger, observera hur patienten säger det och vad du känner inför det som patienten förmedlar verbalt och icke-verbalt. Första tillfället fokuserar främst på undervisning med olika typer av tillhörande övningar och rollspel. Andra tillfället ägnas mer åt videoanalyser av terapiprocesser. Vid andra tillfället kommer det även att bjudas på vin i pausen och du är välkommen att stanna efteråt för lite mingel. Varmt välkommen med din anmälan!
Datum: 3/6 och 9/6 Tid: kl 17:00-20:30 Pris: 1500 kr ex moms för båda kvällarna (studentpris: 750 kr ex moms) Fika och vin ingår. Plats: Fjärde Långgatan 5, vån 1 i GCKs lokaler, Göteborg Målgrupp: Leg psykologer, leg psykoterapeuter, läkare, psykolog- och psykoterapistudenter Kursledare och arrangör: Liv Raissi, leg psykolog, ISTDP-terapeut/handledare Anmälan: Maila liv.raissi@affekta.se ditt namn och faktureringsadress.
Ladda ner flyer här om du vill ha informationen för utskrift
Välkommen till ISTDP PRE-CORE, introduktionsutbildning till ISTDP i Stockholm den 26-28:e maj 2020. Kursen omfattar tre heldagar och ger en grundläggande introduktion till intensiv dynamisk korttidsterapi. Utöver en teoretisk bakgrund innehåller kursen videobaserad undervisning samt rollspelsövningar där du får möjlighet att utveckla specifika färdigheter i att observera patienter och intervenera utifrån ISTDP-principer. Följande moment ingår:
en introduktion till de grundläggande teoretiska principerna inom ISTDP
praktiska färdigheter för att etablera en god arbetsallians och ett emotionellt präglat fokus för behandlingen
praktiska färdigheter för att bedöma patientens ångestnivå och reglera denna
praktiska färdigheter för att identifiera och hantera försvar och motstånd
Kursen leds av de legitimerade psykologerna Niklas Rasmussen och Thomas Hesslow, som tidigare startade ISTDP-teamet vid Psykiatri Nordväst och som båda är certifierade ISTDP-terapeuter och ISTDP-handledare. De har sedan 2015 haft kontinuerlig handledning av Tobias Nordqvist och Jon Frederickson.
Inga förkunskaper krävs. Kursen riktar sig i första hand till psykologer, psykoterapeuter och psykologstudenter, men denna kursomgång välkomnar vi även annan vårdpersonal som kan ha nytta av grundläggande ISTDP-färdigheter i sitt arbete.
pre-core vid Psykiatri Nordväst i januari 2019
Kursavgiften är 4 500 kr för alla tre dagarna och deltagarantalet är begränsat. I mån av plats kan heltidsstudenter från något av landets psykologprogram gå kursen till reducerad kostnad (3000 kr). Kursen kommer att äga rum ISTDP-mottagningen Stockholm vid Mariatorget.
PRE-CORE ger grundläggande kunskaper och färdigheter som är ett behörighetskrav för att läsa den treåriga Core-utbildningen, om du önskar göra detta senare.
[UPPDATERING 2020-03-31] Med anledning av Coronapandemin så kommer kursen att vara möjlig att delta i via videolänk. Vi kommer att ha ett möte igång i Zoom där man kommer kunna ta del av undervisningen och de praktiska moment som ingår (färdighetsträning i rollspel). Givetvis följer vi utvecklingen och myndigheternas rekommenationer och om det behövs kommer vi att genomföra hela utbildningen via videolänk för alla deltagare. Vi har goda erfarenheter av detta sedan tidigare och kommer i så fall anpassa upplägget utifrån förutsättningarna.
I studien hade man delat in deltagarna som fick ISTDP i två grupper. En som betonade omstrukturerande av försvar (Defense focused-ISTDP, DF-ISTDP) och en som betonade upplevelsen av känslor (Feeling focused-ISTDP, FF-ISTDP). Såhär beskriver författarna de olika interventionerna:
Feeling focused-ISTDP had less attention to defense reconstructing versus Defense focused-ISTDP where every single defense and its role in the patient’s life and psychopathology was clarified. This comprehensive focus on defense modification aimed at removing the resistance.
Inga skillnader mellan behandlingarna
Precis som det brukar vara i psykoterapiforskning så fann man inga skillnader mellan de båda aktiva interventionerna. Författarna själva menar att detta kan ha att göra med stickprovets litenhet. Givetvis kan det också ha att göra med det återkommande fyndet i psykoterapiforskningen att behandlingsmanualen brukar stå för en väldigt liten del av den förklarade variansen. För ISTDP som forskningsfält är det givetvis ett intressant fynd, då det kanske kan innebära att man tar fram en “nedbantad” version av ISTDP på sikt. En version som inte är lika svår att lära sig.
Detta är ju vad man gjort inom KBT-fältet med Beteendeaktivering, som ursprungligen bara var en av många komponenter i Becks depressionsbehandling. Se till exempel den här klassiska studien på olika varianter av KBT för depression som inte heller fann några skillnader mellan den “enklare” och den “mer komplexa” behandlingsvarianten.
Studien har ett antal viktiga begränsningar, såsom att stickprovet var litet, att diagnostiska bedömningar inte gjordes strukturerat och att studien bara hade två terapeuter. Trots detta så är den ett välkommet bidrag till den ökande evidensbasen för ISTDP.
Rahmani, F., Abbass, A., Hemmati, A., Mirghaed, Sahar R., Ghaffari, N. (2020) The Efficacy of Intensive Short-Term Dynamic Psychotherapy for Social Anxiety Disorder Randomized Trial and Substudy of Emphasizing Feeling Versus Defense Work. The Journal of Nervous and Mental Disease, ahead of print.
How did it feel to present to a swedish audience? As you know, this was actually my first time both visiting Sweden as well as teaching. I was very happy to see some old friends who I’ve met at past conferences, meet many engaging new colleagues, as well as make some new friends. It was a pleasure to be with you in Sweden and to see how your ISTDP community is growing!
You presented some thought-provoking ideas for modifying the graded format of ISTDP, managing the thresholds differently. Can you explain your perspective on this? And how is it different from the standard graded approach? With the graded format, I was trained to first think about the use of ‘pressure’ to mobilize complex feelings. Next, we look for a threshold to detect when the patient is struggling to intellectually hold in mind complex emotional states and instead become flooded with anxiety. At this point, the therapist helps to reduce anxiety using different strategies. One observation around the clinical application of this approach that I spoke about during the workshop is how easily we can teach the process as though there are explicit “go” and “stop” signs.
The concept of a threshold can be helpful when initially learning this approach in order to avoid too much anxiety being triggered. But viewing patient tolerance more as a Threshold Window can allow therapists to involve patients more in the process, and help them better learn to self-regulate. I’d describe this more as principle we can be aware of during learning, teaching and supervision that can allow therapists to begin to incorporate what Allan Abbass has called “bracing” interventions. This can be done instead of formal recapping or other anxiety regulating interventions.
You offered some modifications to the phase of inquiry that were very well received by the swedish audience. How did that come about? It’s something that I noticed over time when I was reviewing trial therapy tapes. I felt like I was missing something if I wasn’t asking patients about feelings, clarifying anxiety or defences within the first few minutes. However, there were other occasions when I was using these kinds of interventions early in sessions – but I would be left questioning why am I doing this and how helpful is was. This made me think about some of the learning challenging when teaching. And it made me rethink the timing of the transition from ‘inquiry’ to phases of structured ‘pressure’ in ISTDP.
In Gothenburg, I showed a tape in which the patient came into a trial therapy exhibiting a mixed bag of responses that we might consider examples of unconscious anxiety and defence combined. In the tape, I didn’t comment explicitly on these processes for around 10 minutes and instead stuck with a phase of inquiry. The subsequent group discussion raised some good questions about the importance of the pace and timing of therapist interventions early in sessions. The audience appeared to appreciate me saying that it isn’t always entirely clear what is happening moment-to-moment, so collecting more data from sitting with the patient can be helpful.
I think in our effort to provide and teach “intensive short-term” treatments we can easily prioritise the need to intervene. We even sometimes intervene before we understand why we are intervening. During the 2-day seminar it felt like we were able to have a very a constructive discussion about these issues. My thought is that these are likely learning and training challenges in ISTDP as much as they are about technical elements related to the phase of inquiry in treatment.
What are you struggling to learn as a clinician right now? I have begun seeing a series of patients with chronic symptoms that have an explicit behavioural component such as OCD (e.g., compulsive behaviours), Tourette’s and other tic-based presentations. There hasn’t been a lot written on this topic around the use of ISTDP and in my experience these cases present infrequently to dynamically orientated therapists. It’s been a challenge and learning curve to think about how to adapt and tailor a dynamic approach to specifically target change in symptoms that involve repetitive behavioural patterns.
For instance, in ISTDP I would aim to help a patient see harmful patterns and behaviours so that they become motivated to interrupt them independently. In contrast, a traditional CBT exposure and response prevention approach involves a more directive therapist stance in advising a patient to prevent the ‘response’. In the cases I have treated so far, I am struck by how much emphasis there has needed to be on an explicit therapist stance towards response prevention. I think it is a subtle but significant shift for the ISTDP therapist to focus on interrupting an explicit in-session behaviour like a vocal tic in contrast to purely intrapsychic defences.
What are some of the current challenges for the further development and dissemination of ISTDP globally? One of the challenges for the dissemination of any psychotherapy is having the means to effectively train others to deliver the treatment. Over time, through these dissemination efforts, if enough clinicians can be trained to become both effective therapists and trainers themselves, there reaches a critical mass at which point the treatment is readily accessible for patients. There are probably only a handful of therapies which can be said to have achieved this globally.
The manualisation of psychotherapies has been a key part of what has made this possible. However, the development of treatment manuals to treating mental health as discreet “disorders” defined by symptom clusters is problematic. I think this paradigm has contributed to the numbers of patients who fail to remit or relapse following psychotherapy generally. In contrast, I think ISTDP is best described as an approach that is fundamentally built to achieve ambitious changes in personality. While my own experience as a researcher and clinician confirm that this is possible, as with other therapies, therapist factors and patient factors contribute significantly to outcomes.
I think the ISTDP Core Training programs conducted in the last decade indicate that there are many elements to ISTDP that can be taught to a broad group of therapists. The programs teach the delivery of effective treatment that is likely comparable to the outcomes achieved in other treatments. However, my current view is that I think there are other elements of ISTDP that are very difficult to learn, particularly given the training resources typically available to most therapists (e.g., access to and frequency of supervision).
If some of the more difficult-to-learn treatment elements were emphasized less, akin to dropping the ‘intensive’ from ISTDP, I think we would have a treatment that could be more easily disseminated globally. It is arguable that in doing so, we could compromise the nature of the changes possible in treatment by de-emphasizing the elements that promote personality level changes. This is a question that would need addressing empirically.
Do you think we should drop the “intensive” then? Or what do you propose? I don’t think the field needs a new treatment with a new acronym. What I am pointing out is that there are different elements to ISTDP that require different competencies to be taught and adequately mastered by a therapist. If attempting to gain competency in multiple domains limits the transferability of the treatment, I am proposing that therapists can be trained and encouraged to utilise specific elements as they are able.
This type of learning environment might help therapists to flourish and grow rather than to become discouraged and drop-out. Perhaps within the field of psychotherapy training there is a risk that in an effort to maintain the presumed integrity of the treatment, it is very possible that the alliance between therapists and their trainers/teachers can be adversely effected. I think this is a central challenge around the dissemination of ISTDP.
Do you have any upcoming research in the pipeline? I am just preparing a manuscript describing the 12-month post treatment outcomes and a cost effectiveness analysis from the Halifax Depression Study. This a randomized controlled trial that compared the outcomes of time-limited ISTDP against the effects of secondary care community mental health team treatment for treatment resistant depression (TRD). We published the initial findings in the Journal of Affective Disorders in 2017 showing ISTDP is an efficacious treatment for TRD with 36% of patients reaching full-remission at the end of treatment. The follow-up findings are also very encouraging.
What’s your vision for the future of ISTDP? Currently there are very few academic centres around the world in which ISTDP research is being conducted. For the growth of any treatment, research is an important part of dissemination alongside offering the possibility of innovation in methods and technique. In particularly, as a clinical psychologist and researcher having both trained and conducted clinical trials in ISTDP, I think my understanding of some the teaching and learning challenges around ISTDP has been enhanced greatly by this work. Moving forward, I would hope there are increasingly more opportunities for people at all stages of learning to be involved in ISTDP training and research within academic centres of excellence.
If you enjoyed this Joel Town interview, you might find our other interviews interesting. You can find the whole list here. Below you’ll find a list of five of our most recent interviews:
Här kommer några reflektioner om ISTDP med anledning av det nyligen passerade decennieskiftet. Det här är en argumenterande text som inte avspeglar föreningens åsikter, utan de är författarens egna.
ISTDP på 10-talet
ETableringen i Sverige
Redan på åttiotalet läste svenska psykoterapistudenter böcker av David Malan och Habib Davanloo. Ett av Davanloos videoband cirkulerade också redan då. Men det var i och med att Patricia Coughlin startade en coreutbildning under 2009 i Stockholm som saker tog fart. Runtom i landet fanns det innan detta bara enstaka terapeuter som arbetade med ISTDP. Ett exempel på en sådan är den alldeles för tidigt bortgångne psykoterapeuten Anders Forsner som utbildat sig hos Davanloo i Montreal, och som gjorde ett väldigt starkt avtryck på psykoterapin i Umeå. Han var bland annat en mycket uppskattad terapeut som erbjöd egenterapi vid psykologprogrammet.
Davanloo
Så småningom kom även Jon Frederickson och Allan Abbass hit för kortare och längre kurser. Ett avgörande arrangemang var under 2012 då Patricia och Allan samlade flera hundra deltagare för en tvådagarskonferens i Göteborg. Förutom att intresset var skyhögt bidrog detta evenemang till att säkra föreningens ekonomi för många år därefter. Efter hand så har den andra generationen terapeuter gjort den första sällskap. Monica Urru, Tony Rosemaniere, Angela Cooper och Joel Town har kommit hit för olika workshops under de senaste åren. Jon började även så småningom att utbilda lärare i norden, och Tobias Nordqvist och Lena Sjöholm var de första att hoppa på lärarutbildningen training of trainers. Tobias var den förste svensken att starta coreutbildning under 2013, och han har sedan startat minst en ny grupp om året. Under 2020 – dvs. sju år senare – kommer några av hans studenter att starta coreutbildningar (däribland jag själv).
Angela Cooper
istdp just nu
Föreningen och dess medlemmar arrangerar runt tjugo ISTDP-relaterade evenemang varje år i Sverige. Vissa av dem är små och samlar 15-20 deltagare, medan andra är större och lyckas samla uppemot 100 personer. De flesta psykologprogrammen introducerar metoden och intresset brukar vara stort bland studenterna. Under det senaste året har de första forskningsprojekten med svenska terapeuter och svenska patienter kommit igång. Vi har även hunnit bli drygt hundra personer som genomgått coreutbildningen, och ytterligare ett femtiotal personer är under pågående utbildning. I nuläget startar dessutom det svenska ISTDP-institutet minst fem coregrupper om året. Den mediala uppmärksamheten ökar också långsamt. Exempelvis hade psykologtidningen hade nyligen ett stort specialnummer om ISTDP, och för lite drygt ett år sedan hade en av de största kanadensiska dagstidningarna ett stort reportage om ISTDP.
Psykologtidningens temanummer om ISTDP (PT #6 2019)
Förutom att det finns enstaka ISTDP-terapeuter på många vårdmottagningar runtom i landet finns det även ISTDP-team på flera ställen (Psykiatri nordväst i Stockholm, Norra Stockholms psykiatri, Praktikertjänst Lidingö, Psykiatrimottagning Kungälv) och på flera orter är arbete med att bygga upp ISTDP-verksamheter på gång. På vår hemsida listar vi nu drygt 50 privatpraktiserande terapeuter över hela landet, och varje månad besöks den av 800 personer. I Stockholm har det dessutom vuxit fram en större privat ISTDP-mottagning vid Mariatorget, som i nuläget inhyser ett tiotal terapeuter.
Reflektioner om ISTDP inför 20-talet
Terapeuter
Under 20-talet kommer ISTDP att växa. Mycket. Vi kommer bli fler terapeuter och arbeta inom långt många fler verksamheter. Om fem år kommer vi vara runt två hundra ISTDP-terapeuter i Sverige. Jag förutspår vidare att vi vid nästa decennieskifte kommer vara runt tusen, förutsatt att vi även börjar utbilda läkare, socionomer, sjukgymnaster, sjuksköterskor och arbetsterapeuter.
Förutom en fortsatt närvaro inom svensk öppenvård så kommer ISTDP sannolikt etablera sig inom slutenvård och behandlingshem, i arbete med beroende, ätstörningar och psykos. Om forskningen på ISTDP för somatiska tillstånd fortsätter att växa så kommer vi kanske även se ISTDP utanför psykiatrisk vård. Sannolikt kommer några följa det danska exemplet och arbeta med ISTDP för chefer och organisationer. Parallellt med detta tycks den övergripande utvecklingen peka i riktning mot en fortsatt nedskärning av den offentliga vården, med allt mindre resurser för psykoterapi.
Utbildningen
Fortfarande är det högst osäkert vilket som är det bästa sättet att utbilda skickliga psykoterapeuter på. Davanloo tog fram coreutbildningen som ett sätt att kunna utbilda personer över hela världen genom intensiva möten utspridda över året. Men är detta verkligen den mest effektiva modellen för psykoterapiutbildning? Fortfarande har ingen forskning kunnat visa på robusta effekter av varken psykoterapiutbildning eller psykoterapihandledning.
Deliberate practice som fenomen har bidragit till att skapa ramar för ett utforskande arbete som handlar om att ta fram nya former för att utveckla psykoterapiexpertis. Vad behöver psykoterapeuter träna på under olika tidpunkter av sin utveckling? Kommer olika former av träning visa sig vara mer effektiva än andra? Kanske kommer Jons övningar med standardfraser bli en ny genre av psykoterapiutbildning, kanske i Roberts robotformat. Eller så är det Tonys kapacitetsökande övningar som bidrar till detta, kanske i kombination med intensiv psykedelisk egenterapi.
Tony Rousmaniere
Den fortsatta teknologiska utvecklingen och att det nu finns ISTDP-lärare på så många ställen öppnar nya möjligheter. Utbildningen kommer att modifieras för olika ändamål. Jag förutspår att ISTDP-institutet och andra utbildare kommer att ta fram nya utbildningar med olika målgrupper. Kanske en mindre krävande och mer teoretisk utbildning för personer som inte arbetar med terapi. Kanske en mer krävande utbildning för de som verkligen vill satsa på att bli psykoterapiexperter. Säkert en påbyggnadsutbildning som är mer strukturerad, fokuserad och intensiv.
Forskning
Även om Davanloo var systematisk i sitt tillvägagångssätt så bidrog han inte till att publicera studier som följde spelreglerna kring medicinsk forskning. Socialstyrelsens experter betraktar sannolikt ISTDP som ett marginellt fenomen. De randomiserade-kontrollerade studier som finns är få, med små stickprov och med en generellt sett låg metodologisk kvalitet. Under 20-talet kommer ISTDP-gemenskapen se sig manad att genomföra ett antal randomiserade-kontrollerade studier. Inte bara utifrån ambitionen att djupare förstå möjligheter med, begränsningar för och mekanismer som ligger bakom ISTDP, utan också för att skapa politisk bärkraft. Oberoende forskarlag behöver under 20-talet visa att ISTDP är en effektiv behandling vid olika tillstånd. Alla studier kan inte längre bära Allan Abbass namn.
Forskargrupper i Kanada, Norge, Sverige och Iran kommer publicera ISTDP-forskning under 20-talet. Säkert också på andra ställen. Men kommer forskningen visa att ISTDP är mer effektivt än någon annan terapimetod, eller fortsätter psykoterapifältet att vara dömt till det eviga dodo bird-utfallet “Everybody has won and all must have prizes”?
Teoretisk utveckling
ISTDP kommer att växa och långt många fler personer kommer låta sin UTA resonera med Davanloos ursprungliga principer. Detta kommer leda till många nya, intensiva praktiska och teoretiska skärningspunkter. Att låta begrepp som “primitivt mordiskt raseri” och “upplåsning av det omedvetna” stå i centrum för en teoribildning har påkallat mycket uppmärksamhet. Men det har också bidragit till enorma missförstånd, splitting och isolering av många ISTDP-terapeuter. Under 20-talet kommer ISTDP förhoppningsvis få en ny teoretisk skrud. En skrud som inte bara är mer lättsmält, utan också tydligare förankrad i grundforskning inom neurobiologi, anknytningsforskning, emotionsforskning och inlärningsteori.
Förutom ett förfinande av de grundläggande teoretiska principerna så kommer 20-talet täcka in nya områden dit teoribygget inte hunnit än. Jon Frederickson och Allan Abbass har nya böcker på gång om skörhet. Dessa kommer sannolikt bidra till att vi med större precision och klarhet kan närma oss primitiva försvar och hög ångest. Men det räcker inte med en handfull stjärnor i himlen som skapar teorier. I mötet mellan teoretiska principer, terapeuter som försöker tillämpa dem och patienter som reagerar på denna tillämpning kommer nya teorier att vaskas fram över tid. Det är av yttersta vikt att vi skapar forum där denna teoretiska process kan utvecklas.
Möjliga kontroverser
Fler ISTDP-terapeuter – fler problem? Med tanke på alla primitiva processer som redan ägt rum inom ramarna för den korta ISTDP-historien internationellt så vore det inte förvånande om även vi här i Sverige hamnar i infekterade revirpinkanden och pajkastningar. Sannolikt kommer det uppstå konflikter kring vilka som får kalla sig ISTDP-terapeuter, och vem vet, rätt vad det är uppstår kanske diskussioner om hårdare certifieringsprocesser. Med en ökning i antalet utbildningar så kommer säkert liknande processer dyka upp där: vem har rätt att utbilda och vilka utbildningar håller måttet? “Det du håller på med är inte riktig ISTDP!”
Den ökade uppmärksamheten och intresset kommer kanske väcka någon form av backlash på sikt. Inom vissa regioner, däribland Region Stockholm, har det förts diskussioner om hur man kan öka terapeuternas följsamhet till de regionala vårdriktlinjerna. I nuläget har vi svenska terapeuter en relativ frihet inom ramarna för våra legitimationer. Skulle riktlinjerna följas hårdare så innebär det att möjligheten att bedriva ISTDP inom offentlig vård sannolikt kommer att minska kraftigt. För de flesta diagnoser skulle KBT prioriteras, baserat på det gedigna forskningsstödet. “Du får inte bedriva ISTDP med ångestpatienter!”
Fotnot: Ovanstående är en argumenterande text som inte avspeglar föreningens åsikter, utan de är författarens egna.
Här är en introduktion till vårt vårprogram för 2020.
Den här våren har föreningen och våra samarbetspartners ett fullspäckat program för den ISTDP-intresserade, så vi tänkte passa på att berätta lite om det. Sammanlagt kommer föreningen och dess medlemmar hålla fem fristående evenemang, fem pre-core och två avancerade handledningar.
Fristående evenemang
Redan i nästa vecka drar vi igång vårt vårprogram 2020, då Reiko Ikemoto-Joseph föreläser via videolänk om skuld och den läkande kraft som en full upplevelse av hälsosam skuld kan innebära. Läs gärna intervjun med henne som vi gjorde i december. Kvällen den 29:e januari 18.00-20.30.
Några veckor senare är det sedan dags för Nina Klarin att föreläsa i Malmö om det graderade formatet av ISTDP. Vi har hunnit med att göra en kortare intervju med henne också, som du kan hitta här. Eftermiddagen den 15:e februari, 13.00-16.00
I mars har vi sedan två evenemang med Jon Frederickson. Först en heldagsworkshop om depression den sjätte mars. Och några veckor senare åker han till Helsingfors där han tillsammans med den svenska ISTDP-föreningen ska bidra till att sprida ISTDP i Finland. I Helsingfors är temat arbete med trauma inom ISTDP, och workshopen äger rum den 26:e mars.
Slutligen så kommer Beata Zaloga till Göteborg i slutet av april för att föreläsa om fragile character structure. Beata är en av de drivande inom den polska ISTDP-gemenskapen. Heldagsworkshopen äger rum den 21:a april.
Utbildningar
Frida Salman Lisak kommer hålla tre introduktionskurser (“pre-core”) under våren. I januari är hon hemma i Göteborg, i februari nere i Skåne och i mars ska hon bege sig till Örebro.
I Stockholm kommer Ola Berge hålla pre-core i början av mars, och 26-28:e maj kommer Niklas Rasmussen och Thomas Hesslow hålla ytterligare en omgång av introduktionsutbildningen.
För de som är intresserade av att påbörja den treåriga coreutbildningen så meddelar ISTDP-institutet att denna kommer att starta i Stockholm i maj med Ola som lärare, i Skåne i mars med Liv och Nina som lärare, och i Göteborg i mars med Frida och Liv som lärare (samt i höst i Stockholm med mig, Thomas, som lärare).
Här är en intervju med Nina Klarin. Den 15:e februari kommer Nina föreläsa om det graderade formatet av ISTDP i samband med ISTDP-föreningens årsmöte i Malmö. Nina är leg. psykoterapeut, leg. läkare och psykiater, kliniskt verksam i Lund. Hon är dessutom en del av ISTDP-institutet, där hon bedriver ISTDP-utbildning och handledning.
Nina Klarin
Hur känns det att knyta ihop säcken för 2019? Vet inte hur mycket jag knyter ihop saker nu för tiden faktiskt, egentligen. Så många projekt som bara rullar på…
Hur fann du ISTDP och vad var det som fångade ditt intresse? Jag jobbade länge i öppenvården i psykiatrin, där jag sökte mig fram i KBT–fältet, gick psykoterapeututbildningen och kurser i ACT, MBCT, DBT med mera. Det här var under en period som jag var ganska sökande och inte helt nöjd med vad jag fann. Jag tror att jag ville hitta ett sätt att kombinera att vara psykiater och psykoterapeut på, men tyckte det blev för ”stolpigt” med KBT. Kände mig inte hemma där helt enkelt. Någon gång under 2011 bjöd en kollega med mig på en presentation som Jon Frederickson höll på Hvidovre Hospital på andra sidan sundet, i Köpenhamn. Vi var nog flera som fastnade för ISTDP då och ville lära oss mer efter den dagen.
Samma år åkte jag till Allans första Immersion i Stockholm där han och Jon bjöd in till en Core de skulle starta i Sverige. Jag anmälde mig och fick börja. Det var ett språng och sedan dess har det fortsatt. Jag fångades av att få ett effektivt raster – en teori kombinerad med en praktik förankrad i kroppen. En teori för det som kan ske mellan två personer och vara transformativt på djupet – inte bara på symptomnivå.
Som du säger kan det vara svårt att kombinera läkarrollen och psykoterapeutrollen. Hur balanserar du de två rollerna mot varandra? Står de i inre konflikt ibland? Nej, jag upplever det inte så, inte som en inre konflikt. Balansera de båda får man alltid göra om vi ser det som ett uttryck för att dosera och väga sin kunskap utifrån patientens önskemål. Det är nog ingen skillnad jämfört med om du har ett annat grundyrke. Du kan det du kan och du måste alltid öva på att späda ut allt det som du har att säga…
Skulle du säga att du har något visst fokus eller en viss ISTDP-stil? Hur är den? Jag arbetar på det, antar jag. Det gör vi nog alla – ständigt på jakt efter vår egen stil.
Du arbetar en del i primärvården. Vad tänker du att ISTDP kan ha för funktion där, för läkare och för terapeuter? Jag var anställd som psykiater i primärvården i nästan två år när jag gick core. Nu har jag ett nära samarbete med en del kollegor i primärvården som remitterar för antingen ISTDP (det börjar faktiskt stå så på remisserna!) eller för bedömning av mig som psykiater. På vårdcentral var det mest fruktbara att väcka intresse för metoden hos mina kollegor först. Sedan började jag få förfrågningar om bedömning och kanske terapi.
ISTDP kan verkligen fylla en funktion inom primärvården. Det visar ju också Allan Abbass och Angela Coopers forskning och kliniska verksamhet. En avgörande faktor är dock hur man når läkarna på vårdcentralen. Där behövs det mängder av utbildning, inte minst om ångest och hur den yttrar sig psykofysiologiskt. Det är intressant (och bekymrande) att vi läkare inte får lära oss särskilt mycket om det i vår grundutbildning.
Vad håller du på att lära dig just nu? Brottas du med något särskilt? Jag brottas fortfarande med att vänligt men bestämt föra det dömande överjaget åt sidan. Både mitt eget överjag, och patientens, såklart. Inlärningsmässigt försöker jag lära mig mer om att arbeta graderat med sköra patienter. Jag har också försökt förstå mer kring hur jag ska arbeta med patienter som är deprimerade eller har återkommande depressiva episoder. Kanske framför allt hur jag kan nå dem och arbeta tillsammans med dem mot det som inte är hjälpsamt. Hur känns det bra för mig att tala då, från vilken plats och med vilka ord?
Har du någon vision för var vi befinner oss med ISTDP i Sverige om fem-tio år, om du får drömma lite? Jag hoppas de goda nätverk som växer fram i landet sprider sig successivt men att det får ta den tid som behövs för att lära sig den inlärningsintensiva metod som ISTDP är. Om fem-tio år tänker jag mig att det har gjorts studier på ISTDP i en svensk kontext och att flera studier pågår både inom primärvård, psykiatri och somatik. Chefer och ledare inom framför allt psykiatrin har förstått att kunskap som finns inom ISTDP kan göra mycket för patienterna där. De stödjer därför utbildningsinsatser och anställer personer som vill arbeta utifrån ISTDP.
Har du något särskilt som du vill säga till de som funderar på att gå på din föreläsning? Att jag är glad om några kommer och vill vara med och lära utifrån det material jag kommer att visa. Jag har många frågor själv utifrån materialet som jag ska visa. Jag tenderar att få det när jag förbereder klipp, så vi får hjälpas åt att förstå vad det är som egentligen försiggår.
Klicka här för mer information om föreläsningen med Nina den 15/2 i samband med föreningens årsmöte.
Om du uppskattade vår intervju med Nina Klarin så skulle du kanske uppskatta någon av våra andra intervjuer. Här är länkar till de fem senaste intervjuerna som vi gjort:
Lördagen den 15/2 klockan 10.00-12.00 kommer ISTDP-föreningens årsmöte äga rum i Sverigehälsans lokaler i Malmö. Eftersom den nuvarande styrelsen (Peter, Victoria, Arvid, Maria, Sandra och Thomas) har suttit i två år är det dags att välja en ny sådan. Vi hoppas även att det kommer in några motioner så att vi tillsammans får möjlighet att diskutera föreningens framtid.
Nina Klarin
Efter ISTDP-föreningens årsmöte kommer Nina Klarin att föreläsa mellan 13.00 och 16.00 om det graderade formatetav ISTDP, vilket i korthet innebär de interventioner som vi använder för att arbeta med primitiva försvar och hög ångest. Nina är leg. psykoterapeut, leg. läkare och psykiater, kliniskt verksam i Lund. Hon är dessutom en del av ISTDP-institutet, där hon bedriver ISTDP-utbildning och handledning. Så här beskriver Nina sin föreläsning:
Graderat arbete vid utmattning, somatisering och repression hos en kvinna med regressiva försvar. Jag kommer att presentera klipp från en ännu inte avslutad terapi som jag hoppas kan tjäna som underlag för att exemplifiera passager man kan stöta på med patienter som ligger till höger på spektrum. Har givit mig själv uppgiften att utifrån dessa klipp försöka ge teoretiskbakgrund till mina interventioner och hoppas vi kan samtala om de vägar som väljs av mig och patienten.
Dagen är öppen för föreningens medlemmar, som går gratis på föreläsningen med Nina. Vi hoppas att så många medlemmar som möjligt kommer på årsmötet för att diskutera föreningens arbete och framtid. Anmäl er till Peter Lilliengren peter.lilliengren@affekta.se så att vi vet ungefär hur många vi blir och kan förbereda fika.
Genom länken längre ner kan du ladda ner dagordningen för årsmötet och verksamhetsberättelse för 2019. Här är ett utdrag ur verksamhetsberättelsen:
Föreningen har arrangerat eller medarrangerat ett flertal events under året. Det första planerades redan 2018 och ägde rum i januari 2019 då dr. Angela Cooper från Halifax besökte Stockholm och höll en 2-dagars workshop kring ISTDP vid medicinskt oförklarade symptom. Första dagen närvarade ca 50 personer och till den andra dagen som fokuserade på handledning kom ca 20 personer. Bägge dagarna var mycket uppskattade av de som närvarade och vi har fortsatt kontakt med Ange kring möjligheten att komma till Sverige igen längre fram. Det andra större eventet som föreningen var medarrangör till var en 2-dagars workshop kring behandlingsresistent depression och ISTDP med dr. Joel Town som också han är verksam i Halifax, Kanada. Workshoppen hölls i Göteborg i oktober 2019 i samarbete med Liv Raissi. Totalt närvarade ca 45 personer på de båda dagarna som var mycket uppskattade av de som var där!
In April, the polish ISTDP therapist and teacher Beata Zaloga visits Göteborg for a one-day workshop on the topic of fragile character structure. Fragile character structure refers to patients whose identity is fragmented and dependent on primitive defenses such as projection, somatization and splitting.
Beata Zaloga
Fragile character structure represents one of the greatest challenges in the psychotherapeutic field. The group of patients with this profile suffer from longstanding difficulties with projection, denial and splitting, often resulting in severe psychiatric symptoms including borderline personality organization. In ISTDP, a combination of the graded format and structural integration is needed to help patients build more emotional capacity and a more stable sense of self. Over time, increases in emotional capacity allows feelings to break through into consciousness.
This case presentation will show you how to:
Help the patient to face feelings they avoided through their self-neglect
Help the patient see and let go of defences of somatization, weepiness and projection
Use the technique of bracing to build the capacity to bear feelings without using primitive defences
Help the patient process unconscious feelings so they do not need to ward them off through self-punishment.
Beata Zaloga brings a uniquely warm and delicate touch to the therapy encounter. Another reminder of how different voices around the world give us a richer perspective on how ISTDP can embody the human encounter.
Jon Frederickson
For more information about this Beata Zaloga workshop and registration, see this flyer.
[CANCELLED]: This workshop has been cancelled because of the current CoVid-19 situation. In October, Jon Frederickson invites you to a workshop in Göteborg on how to use ISTDP in the treatment of “character resistance”. Character resistance refers to patients who are heavily identified with self-negligent and self-destructive behaviors.
Jon Frederickson
Imagine you meet a patient who has defeated every therapist he has seen for thirty years. He’s not sure he has a problem. He’s not sure anyone can help him. He has given up. He thinks his previous therapist was “bullshit.” He has come only because someone sent him. Then he asks: “What should I do here?”
How do we begin therapy if no problem is declared? Can we explore anything if it is not the patient’s will to do therapy? What’s a good way to handle projection? What do we do when the patient devalues the therapist? In this presentation of a videotaped initial session, Jon Frederickson will show how to work with treatment destructive defenses that would prevent any therapeutic alliance from forming. The case will also show how to mobilize an unconscious therapeutic alliance when there is no conscious therapeutic alliance.
In this workshop, you will learn how to:
Maintain a therapeutic focus in the face of provocation and acting out.
Deactivate projections.
Mobilize the patient’s will to the task.
Turn the patient against his treatment destructive defenses
We will go through the videotape moment by moment to show how to assess and intervene on a microscopic level. The emphasis will be not just on learning theory, but on developing intervention skills.
For more information, see this flyer. Welcome to Göteborg!
