ISTDP effektivt i långtidsuppföljning: ny studie

Under de senaste veckorna har flera studier om ISTDP vid depression publicerats. Här sammanfattar vi Joel Town med kollegors långtidsuppföljning från Halifax Depression Study.

I dagarna publicerades 18-månadersuppföljningen från Halifax Depression Study som genomfördes av Joel Town med kollegor för några år sedan. I studien randomiserades sextio personer med depression som inte fått effekt i minst ett tidigare behandlingsförsök till antingen 20 sessioner ISTDP eller sedvanlig behandling (TAU). Nästan 90% av studiedeltagarna uppfyllde kriterierna för något personlighetssyndrom, och ungefär lika många av dem hade något kroniskt somatiskt tillstånd. Enligt Allan Abbass hade hälften av patienterna “fragile character structure” enligt ISTDP-diagnostiken.

joel town portrait
Joel Town

Effekterna i den ursprungliga studien var väldigt goda, då hela 36,0% av de som fått ISTDP var i remission sex månader efter behandlingen, jämfört med 3,7% i kontrollgruppen. Det visade sig att denna goda effekt för ISTDP-gruppen höll i sig vid långtidsuppföljningen, och ytterligare några deltagare var i full remission efter 18 månader (40%). I kontrollgruppen var det också många fler som gått i remission, 29%, vilket möjligen går att förklara med att de erhållit signifikant mer farmakologisk och psykologisk behandling under uppföljningsperioden.

Unika fynd

Den höga graden av remission vid 18 månader är sannolikt det som gör den här studien unik, och inga andra studier har kunnat visa så höga remissionssiffror vid långtidsuppföljning. Även om andra studier visat höga remissionstal vid kortare uppföljning så har dessa inte hållit i sig. Så här skriver Town med kollegor i diskussionsdelen av artikeln:

“The numerical remission rates following ISTDP at 18 months (40%) are comparable to the largest remission rates at 12 months in other published RCTs for TRD (40% (Wiles et al., 2013); 37.5% (Eisendrath et al., 2016)). The remission rates at longer-term follow-up reported in previous trials for TRD are lower (28% at 46 months (Wiles et al., 2016); 14.9% at 42 months (Fonagy et al., 2015)) than those at 18 months following ISTDP. Based on the remission rates reported over time in the CoBALT study (Wiles et al., 2016), the effectiveness of CBT for TRD may decline over long-term follow-up. In residual depression, the effects of CBT in preventing relapse and recurrence were initially found to persist, but were lost at longer-term follow-up (Paykel et al., 2005). Although the Tavistock Depression Study found that decrease in depression scores continued after long-term psychoanalytic psychotherapy, 18 months post-treatment remission rates were ‘infrequent’ (Fonagy et al., 2015). It is unclear whether smaller treatment effects at long-term follow- up based on the complex needs of people with TRD are to be expected. Future research needs to better understand if therapy could be optimised, extended or medically augmented to facilitate remission.”

billig terapi?

Som vanligt i studier från Halifaxkliniken så finns det även en kostnadseffektivitetsanalys. Jämfört med sedvanlig vård så var de direkta kostnaderna för ISTDP något billigare (i snitt ca 34400 SEK per ISTDP-patient jämfört med ca 38100 SEK för sedvanlig behandling). Eftersom effekten både kort- och långsiktigt var större så innebar detta tydliga fördelar vad gällde kostnader. I analysen var sannolikheten 64,5% att ISTDP skulle vara mer kostnadseffektivt än sedvanlig behandling.

problem

En ny översikt av ISTDP vid förstämningssyndrom lyfter fram Halifax Depression Study som den hittills mest högkvalitativa ISTDP-studien som de kunde hitta vid behandling av depression och bipolaritet. Exempelvis så har Town med kollegor använt sig av strukturerade bedömningsförfaranden såsom strukturerade diagnostiska intervjuer (MINI och SCID-II), självskattningar och bedömarskattat primärt utfallsmått (HAM-D). De har även en randomiserad design och de har bedömt behandlingens följsamhet (“treatment integrity”) strukturerat med hjälp av CPPS. Detta skiljer ut studien från många andra underfinansierade ISTDP-studier. Det största problemet med studien som hindrar definitiva slutsatser från att dras är att stickprovet (N=60) är så litet. Vidare diskuterar författarna själva att forskargruppen är jävig i relation till ISTDP (“allegiance effects”), och att kostnadsdatan har luckor.

Ytterligare en potentiell brist är att studieterapeuterna utgörs av “expertterapeuter”, vilket gör att det är svårt att veta om resultaten vi ser är effekten av en metod – ISTDP – eller av det faktum att det är experter som ger behandlingen. En tidigare studie av Robert Johansson med flera visade att Allan Abbass hade signifikant större effekter än hans kollegor, och problemet med “experteffekter” har tidigare diskuterats i relation till ISTDP i en systematisk översikt.

Town, J.M., Abbass, A., Stride, C., Nunes, A., Bernier, D., Berrigan, P. (2020) Efficacy and Cost-Effectiveness of Intensive Short-Term Dynamic Psychotherapy for Treatment Resistant Depression: 18-Month Follow-Up of The Halifax Depression Trial, Journal of Affective Disorders https://doi.org/10.1016/j.jad.2020.04.035

Affektfokuserad terapi via internet: nya studier

I mars publicerade svenska forskare två studier på psykodynamisk affektfokuserad terapi via internet. I den här artikeln diskuterar vi det rådande evidensläget och sammanfattar de nya studierna.

Guidad självhjälp via internet

För en vecka sedan publicerade vi en guide för hur man arbetar med terapi via videolänk. Det rådande standardformatet för psykologisk behandling via internet är dock baserat på självhjälpsmaterial och terapeutkontakt via krypterad mail: guidad självhjälp.

Under de senaste decennierna har den långa traditionen av biblioterapi inom psykoterapifältet utvecklats och stöpts om i en digital variant. Formatet innebär att patienten läser ett textmaterial varje vecka, gör olika övningar och diskuterar övningarna med en terapeut via mail. Guidad självhjälp är starkt etablerat inom internationell psykologisk forskning, och i nuläget finns det hundratals randomiserade-kontrollerade studier som visar att formatet är säkert, effektivt och kostnadseffektivt. När man jämfört guidad självhjälp med face-to-face har man dessutom visat att inga skillnader finns i effekt.

Gerhard Andersson, en av pionjärerna inom KBT via internet, tog tillsammans med sin forskargrupp de första stegen mot att göra en studie av psykodynamisk terapi via internet (IPDT) för ungefär tio år sedan. De publicerade så småningom två studier av IPDT: en depressionsstudie och en där man jämförde IKBT med IPDT för att behandla generaliserat ångestsyndrom. Därefter har man publicerat ett antal studieraffektfokuserad psykodynamisk terapi, som i de flesta fallen använt sig av ett självhjälpsmaterial framtaget av Ronald Frederick och Robert Johansson med kollegor. Detta material är baserat på den affektfokuserade terapiformen Accelerated Experiential Dynamic Psychotherapy, AEDP, som är utvecklat av Diana Fosha och som har väldigt stora likheter med ISTDP.

Ronald Frederick

Generellt så är resultaten väldigt lovande när man undersökt IPDT i randomiserade studier, både direkt efter avslutad behandling och vid uppföljningsmätningar. Inga tydliga skillnader har gått att finna när metoden jämförts med IKBT. En av studierna innehöll en tvåårsuppföljning som dessutom visade att deltagarna fortsatt att förbättras efter avslutad behandling – möjligtvis för att de fortsatte att använda sig av övningarna som de lärt sig. En stor fördel med guidad självhjälp är att formatet kräver relativt lite tid av en terapeut. Det kan räcka med tio minuter per vecka i ett par månader, dvs. runt två timmar terapeuttid per fullständig behandling. Patienten behöver dock lägga ner långt mycket mer tid på att läsa självhjälpsmaterialet och göra övningarna som ingår.

Välj behandling – få bättre resultat?

Vi vet fortfarande väldigt lite om vilken behandlingsform som passar vilken terapeut. En faktor som sannolikt påverkar effekten av behandling är behandlingspreferens, alltså hur mycket en patient föredrar exempelvis farmakologisk behandling före psykoterapi, eller föredrar en terapimetod före en annan. Joshua Swift med kollegor har gjort några metaanalyser där de har kunnat påvisa en viss sådan effekt.

I en nypublicerad studie som jag (Thomas Hesslow) har varit med och genomfört undersökte vi frågan om preferenser, om än i liten skala. Trettiosex personer med social fobi fick välja IKBT eller IPDT, enligt Furmarkmodellen respektive den affektfokuserade modell som Robert Johansson med kollegor tagit fram. Valet av behandling skedde utifrån beskrivningar av de två olika behandlingarna som inte avslöjade explicit vilken teoretisk strömning det handlade om. Såhär lät de inledande styckena i de båda beskrivningarna:

IKBT: This treatment assumes that social phobia should be understood as a phobia for certain social situations and the reactions that these situations cause. Previous negative experiences from social situations mean that you associate these with unpleasant experiences that you prefer to avoid. This avoidance in the short term causes the anxiety to decrease, but in the longer term the avoidance causes the social anxiety to worsen.

IPDT: This treatment assumes that social phobia should be understood as a phobia for certain emotional reactions. Experiences we have had in relation to our caregivers and other important people at an early age have taught us to avoid certain types of feelings, such as anger, sadness, joy or interest – and it is this avoidance that causes social anxiety.

Ungefär två tredjedelar av deltagarna valde IPDT. Vid sexmånadersuppföljningen hade 15% (IKBT) respektive 35% (IPDT) av deltagarna uppnått remission – en skillnad som dock inte var statistiskt signifikant. Vi fann inga signifikanta skillnader i effekt på något av måtten, vilket man på sätt och vis kan vänta sig när stickprovet är så litet. Tvärtemot vår hypotes så var preferensstyrka (alltså hur viktigt det var att man fick den behandling som man önskade) inte korrelerat med utfallet. Den terapeutiska alliansen tre veckor in i behandlingen visade sig dock hänga samman med snabbare symptomlindring, oberoende av vilken behandling man valt. Flera av deltagarna framhävde också att de inte kände igen sig i KBT-modellen för social fobi – vilket givetvis skulle kunna bero på problem med det diagnostiska förfarandet. Eller att den transdiagnostiska modellen tilltalar fler patienter.

Lindegaard, T., Hesslow, T., Nilsson, M., Johansson, R., Carlbring, P., Lilliengren, P., & Andersson, G. (2020). Internet-based psychodynamic therapy vs cognitive behavioural therapy for social anxiety disorder: A preference study. Internet Interventions, 100316.

internetbehandling för tonåringar

Karin Lindqvist

De båda doktoranderna Karin Lindqvist och Jakob Mechler är på gång med flera studier där de undersöker effekterna av affektfokuserad internetbehandling för tonåringar. I dagarna publicerade de den första av deras gemensamma studier, där de randomiserat 76 deprimerade tonåringar till IPDT eller stödkontakt. För att möjliggöra framtida jämförelser med andra internetbehandlingar för tonåringar så erbjöd man förutom mailkontakt möjligheten att chatta via text 30 minuter per vecka. Såhär beskriver författarna interventionen:

The model for understanding depression, which was also presented to the participants, is the triangle of conflict [31]. Participants are taught about attachment theory and are encouraged to reflect on their own patterns of relating based on this and whether there are any patterns they would like to change. Furthermore, participants are encouraged to reflect on and experience affects that have been perceived as threatening to key attachment relationships. The treatment relies heavily on working with defenses against these anxiety-laden affects, leading to exposure to painful emotions [32]. Furthermore, the therapists were instructed not to give advice, but rather to invite exploration and to interpret problems using the triangle of conflict. In ICBT for adolescents, chat sessions are more structured, while the chat sessions in this RCT’s treatment were unstructured and the participants chose the subject; however, therapists were instructed to be symptom-focused, as the primary aim of the treatment was to uncover inner emotional conflicts creating and perpetuating symptoms of depression.

Resultaten visar att behandlingen hade stora effekter på depression (d = 0,82), ångest (d = 0,78), känsloregleringssvårigheter (d = 0,97) och self-compassion (d = 0,65). De här resultaten var dessutom stabila vid sexmånadersuppföljning. Så stora effekter på ångestsymptom har man inte sett när man gjort liknande studier på IKBT, så här blir det spännande att se hur behandlingen står sig i mer direkta jämförelser i framtiden.

Lindqvist, K., Mechler, J., Carlbring, P., Lilliengren, P., Falkenström, F., Andersson, G., … & Midgley, N. (2020). Affect-Focused Psychodynamic Internet-Based Therapy for Adolescent Depression: Randomized Controlled Trial. Journal of Medical Internet Research22(3), e18047.

stegvis vård

Guidad självhjälp är antagligen här för att stanna. Eftersom så lite terapeuttid behövs för att hålla igång en behandling kan det innebära en snabb och effektiv inledning på ett vårdförlopp. I vissa fall är denna insats dessutom fullt tillräcklig. En randomiserad studie av stegvis vård visar att en mindre insats (i det här fallet IKBT) är likvärdig med en större insats (i det här fallet KBT). Den affektfokuserade modellen har den stora fördelen att vara transdiagnostisk. Så sannolikt behövs dessutom inte långdragna utredningar för att se till att rätt patient ska få rätt behandling. Detta skiljer den från de flesta varianterna av IKBT, som bygger på monodiagnostiska protokoll (IKBT för OCD, IKBT för paniksyndrom osv).

Att arbeta med textmaterial och skriftliga övningar kan också vara ett bra kognitivt stöd för att bygga upp intellektualiserande försvar hos de som behöver detta. Som en slags komplement till våra sedvanliga behandlingar. Att få sitta ned och i lugn och ro fylla i formulär där man kartlägger egna konflikt- och persontrianglarna kan antagligen vara väldigt bra för att aktivera patienten i riktning mot ökad känsloreglerande förmåga. Kanske kan detta i framtiden komma att bli ett standardinslag i våra face-to-facebehandlingar?

Affektfokuserad terapi via internet: Konflikttriangeln
Konflikttriangeln

Om du är intresserad av att ta del av material som används i affektfokuserad terapi via internet så kan du redan nu till exempel läsa böckerna Living like you mean it och Loving like you mean it, av Ronald Frederick. På sikt så får vi också hoppas att Karin Lindqvist och Jakob Mechler tillgängliggör sitt textmaterial på något sätt.


Här är våra senaste inlägg om forskning:

KBT eller KBT+ISTDP för GAD: ny studie

I dagarna publicerade en iransk forskargrupp ledda av Marzieh Orvati Aziz en RCT-studie av psykoterapeutisk behandling av generaliserat ångestsyndrom, GAD. I studien jämför de sedvanlig KBT-behandling med en nyutvecklad integrativ terapiform där KBT kombinerats med ISTDP.

“When psychodynamic techniques work in combination with cognitive-behavioral, systematic, and strategic interventions, they may lead to behavioral changes and deepen psychodynamic exploration.”

Både KBT och ISTDP växte fram ur en frustration över psykoanalysens ineffektivitet och långsamhet. Psykiatrikerna och psykoanalytikerna Aaron Beck (född 1921) och Habib Davanloo (född 1927) var missnöjda med psykoanalysens bristande effektivitet. På var sitt håll ifrågasatte de den psykoanalytiska rörelsen i hopp om att utveckla framtidens terapiformer. Redan under tidigt 60-tal formulerade Beck de grundläggande principerna för KBT, och under 70-talet var det Davanloos tur att lägga grunden för ISTDP. De båda terapimetoderna har centrala likheter, men också skillnader.

KBT och ISTDP

KBT och ISTDP är lika varandra i de att de förordar en aktiv, empatisk och samarbetssökande terapeut som på ett transparent sätt bjuder in till ett fokuserat arbete. De förordar båda två utmanande av dysfunktionella tankar och gradvis exponering för utmanande situationer, tankar och känslor. En central aspekt för båda modellerna är att vi behöver hjälpa människor att identifiera olika former av undvikandebeteenden/försvar och sluta med dessa. De vilar på pragmatiska, experimentella principer där interventioner behöver testas, utvärderas och förfinas steg för steg i samråd med patienten, och där ingen intervention får bli en “darling” som man håller för hårt fast vid.

likheter och skillnader mellan kbt och istdp
Några centrala likheter och skillnader mellan KBT och ISTDP (Hesslow, 2019)

Det finns givetvis många skillnader också. En central sådan är att man inom ISTDP tenderar att lägga mycket fokus på att utforska tankar, känslor och beteenden i den terapeutiska relationen. Vad händer i patientens inre just nu, när hen pratar med mig? Hur kan vi undersöka tankar, känslor och försvar just nu? Detta skiljer ISTDP från sedvanlig KBT, där man betonar arbetet med de situationer i patientens vardag där problemen uppstår. Detta sker ofta genom åtaganden mellan sessionerna (eller hemuppgifter som det också kallas). I moderna former av KBT, såsom exempelvis DBT och FAP, har man utvecklat KBT-interventioner för att hantera den terapeutiska relationen, vilket har minskat avståndet markant mellan KBT och psykodynamisk terapi. Studier har också visat att det nuförtiden är vanligt att psykodynamiska terapeuter ger hemuppgifter till sina patienter.

kbt vs istdp vokabulär
Olika termer, liknande psykoterapeutiska interventioner och processer (Hesslow, 2019)

En annan central skillnad är att man har olika idéer om agendasättande. I KBT är det vanligt att terapeuten och patienten i samråd sätter en övergripande agenda för, säg, de kommande tio samtalen. Och i inledningen av varje samtal sätter man en agenda för samtalet. I ISTDP betonar man istället patientens omedvetna agenda, “the unconscious therapeutic alliance”, och terapeutens roll är att försöka följa denna i takt med att den utvecklas. Detta gör man till exempel genom att fråga: Vilket problem vill du att vi ska arbeta med idag? Vad vill du prata om just nu?

Den aktuella studien

Aziz med kollegor randomiserade 36 personer med GAD till KBT, integrativ terapi eller väntelistekontroll. Den integrativa terapin innehöll ett fokuserat arbete med både KBT och psykodynamisk korttidsterapi under sessionerna. Detta mynnade ut i övning av specifika färdigheter som sedan blev hemuppgifter att göra under veckan. I figuren nedan skissar författarna upp sin modell för integration mellan KBT och ISTDP.

Fig 1. Integrated therapy model (Aziz et al., 2020)

Sessionerna följde i grova drag en typisk strukturerad KBT-agenda, med genomgång av veckans hemuppgifter, exponering under sessionen, färdighetsträning och formulerande av nya hemuppgifter. Detta exemplifieras nedan:

Session 6 guideline

Assessment: following up, reviewing
Psychodynamic techniques: identifying and challenging schemas, resistance and defense mechanisms, visualizing
Solution: investigating evidence and probabilities, profit and loss, accepting the past and living in the present,
Summarizing and receiving feedback
Homework: recording anxious thoughts and situations, exercising, practicing the skill (Aziz et al., 2020)

Vid behandlingsavslut hade båda grupperna som fick aktiv behandling erhållit signifikanta, stora effekter jämfört med väntelistegruppen. Vidare så hade gruppen som fått integrativ terapi signifikant lägre ångestsymptom jämfört med de som fått KBT-behandling. Man fann en förvånansvärt stor mellangruppseffekt (cohen’s d = 0,87).

låg studiekvalitet

Studien har omfattande begränsningar, såsom mycket litet stickprov, gammalmodig statistik och bristande redovisning av studiedesign och procedurer. I så små stickprov är det vidare väldigt ovanligt att man ser så stora effekter, varför det kan finnas anledning att kontrollräkna för att se om effekten verkligen stämmer. Sammanfattningsvis gör dessa begränsningar studiens resultat väldigt osäkra.

Den uppmärksamme läsaren av ISTDPsweden.se kommer säkert ha lagt märke till att många studier av ISTDP har små stickprov och bristande forskningsdesign. Detta beror till största delen på att det är svårt att hitta finansiering för studier av psykodynamisk terapi. Psykodynamisk terapi har fallit i onåd under de senaste decennierna. Trots att det i nuläget finns uppemot 250 randomiserade-kontrollerade studier av PDT förekommer fortfarande missuppfattningen att “psykodynamisk terapi inte har någon evidens”. Detta påverkar givetvis forskningsfinansiärernas intresse av att investera i psykodynamisk forskning.

Brister till trots så testar den här studien en spännande hypotes: kan vi göra andra terapiformer mer effektiva genom att lägga till interventioner från ISTDP? Och vice versa: kan vi göra ISTDP mer effektivt genom att lägga till interventioner från andra terapiformer? Förhoppningsvis ser vi fler studier i framtiden som tittar närmare på detta.

Aziz, M. O., Mehrinejad, S. A., Hashemian, K., & Paivastegar, M. (2020). Integrative therapy (short-term psychodynamic psychotherapy & cognitive-behavioral therapy) and cognitive-behavioral therapy in the treatment of generalized anxiety disorder: A randomized controlled trial. Complementary Therapies in Clinical Practice, 101122.


Diskussionen om och tabellerna kring skillnader och likheter mellan KBT och ISTDP är inspirerade av bland annat den här intervjun med Allan Abbass.

Här är våra senaste artiklar om forskning:

ISTDP för kronisk smärta: ny studie

I dagarna publicerade Peter Lilliengren med kollegor en ny naturalistisk studie på ISTDP för kronisk smärta. Även om det har gjorts en hel del studier på psykologisk behandling för kronisk smärta under de senaste åren, med lovande resultat, så fortsätter detta vara en av de absolut vanligaste anledningarna till sjukskrivning i Sverige. De faktorer som orsakar och vidmakthåller tillstånden är helt enkelt inte fullt ut utforskade än.

Ny studie på ISTDP för kronisk smärta av Peter Lilliengren
Peter Lilliengren

ISTDP är en lovande behandlingsform vid kronisk smärta och det finns redan några studier. Iranska forskare ledda av Behzad Chavooshi med kollegor publicerade fyra randomiserade studier under 2016 och 2017 på ISTDP för medicinskt oförklarad smärta. Dessutom har Howard Schubiners forskargrupp utvecklat en ISTDP-inspirerad smärtbehandling, Emotional Awareness and Expression Therapy – EAET – som har visat sig effektivt vid bland annat fibromyalgi och IBS. Forskarna Daniel Maroti och Robert Johansson håller just nu på att undersöka EAET i internetformat vid Stockholms Universitet/Karolinska Institutet. Dessutom kommer Schubiner till Stockholm under hösten 2020.

ISTDP och smärtproblematik

Inom ISTDP så brukar man tänka på två varianter av smärtproblematik.

  • Den vanligaste varianten: ångest. En långvarig aktivering av något av kroppens tre inbyggda ångestsystem kan orsakar smärta. Inom ISTDP pratar vi om tre olika rädslo- eller ångestkanaler: tvärstrimmig muskulatur, glatt muskulatur och kognitiv-perceptuell svikt. Om man går runt och spänner sig lågintensivt under lång tid kan detta leda till exempelvis nacksmärtor (tvärstrimmig muskulatur). Om man har en överaktivering i glatt muskulatur kan detta leda till exempelvis magsmärtor eller migrän. Och slutligen kan en överaktivering av dorsala vagusnerven leda till kognitiv-perceptuell svikt och exempelvis olika former av kramper. När det är ångest som orsakar smärtan följer den oftast de tydliga mönster som dessa tre olika system är förknippade med. Genom att öka personens känsloreglerande kapacitet genom att gradvis närma sig känslor kan denna typ av smärta avta över tid.
  • Den andra varianten: somatisering. Om man hanterar känslor genom att somatisera dem så kan detta leda till olika former av smärtproblematik. Om man går runt och bär på starka omedvetna känslor kan dessa fastna på någon plats i kroppen. Exempelvis kan vissa beskriva att det känns som att det “brinner” i någon kroppsdel. Under ett terapiförlopp kan det visa sig att det finns någon form av omedveten önskan som hänger samman med detta fysiska uttryck. När man verbaliserar och visualiserar denna önskan kan detta leda till att somatiseringen upphör – och smärtan försvinner. Du kan läsa mer om detta på Jon Fredericksons blogg.

Den aktuella studien

I den aktuella studien har Lilliengren med kollegor utvärderat 228 patienter med kronisk smärta som fått behandling av Allan Abbass och kollegor vid Halifax Centre for Emotions and Health. Behandlingarna var generellt sett korta och innehöll i genomsnitt 6,1 sessioner, även om spannet var 1-100 sessioner. Efter avslutad behandling så fann man stora minskningar i smärtsymptom (Cohen’s d = 0,76), och interpersonella problem (Cohen’s d = 0,76). Precis som i de andra naturalistiska studierna från Halifax såg man även stora kostnadsbesparingar efter behandlingen. I grova drag ledde behandlingarna i genomsnitt till besparingar om 100 000 SEK per patient, tack vare minskade kostnader för inneliggande vård och läkarbesök.

Studien har några viktiga begränsningar, i form av avsaknad av kontrollgrupp, bristande diagnostik, trubbigt primärt utfallsmått med mera. Trots detta är studien ett viktigt bidrag som, om man väger samman den med de randomiserade studier som gjorts, visar på väldigt lovande resultat för en typ av problematik som är mycket svårbehandlad.

Lilliengren, P., Cooper, A., Town, J. M., Kisely, S., & Abbass, A. (2020). Clinical- and cost-effectiveness of intensive short-term dynamic psychotherapy for chronic pain in a tertiary psychotherapy service. Australasian Psychiatry. https://doi.org/10.1177/1039856220901478
Här hittar du manuset på Researchgate.

ISTDP effektivt vid ätstörningar: ny studie

För några veckor sedan publicerade Dion Nowoweiski med flera en observationell studie av ISTDP för ätstörningar. Psykologisk behandling av ätstörningar har visat sig vara en stor utmaning. Det finns ett stort antal studier där resultaten tyvärr varit nedslående. Vad gäller psykodynamisk terapi så blev det rubriker inom terapivärlden under 2013. Då hade en dansk forskargrupp ledd av Stig Poulsen publicerat en ny studie om behandling av bulimi. I studien (som jag tidigare beskrivit på psykodynamiskt.nu) var KBT tre gånger mer effektivt än objektrelationell psykoanalytisk behandling. Skulle det visa sig att Bruce Wampolds common factors-teori inte stämde för ätstörningar?

Forskningsläge ätstörningar

Vad gäller psykologisk behandling av bulimi finns det mer forskning på KBT än någon annan metod. En Cochraneöversikt från 2009 visade att det fanns ett visst empiriskt stöd för KBT vid bulimi. Vidare finns det några jämförande studier av KBT och IPT där man visat att de båda behandlingarna har liknande effekt. Dock sker förbättringen snabbare i KBT. Efter den danska studien (se ovan) har det kommit fler studier på PDT vid bulimi med bättre resultat. Bland annat en jämförande studie där KBT och PDT visade sig vara jämbördiga för tonåringar med bulimi (runt 30% remission). I denna studie var den psykodynamiska behandlingen tydligt strukturerad och fokuserad på bulimisymptomen. Detta skilde den från Poulsens behandling som snarare instruerade terapeuten att fokusera på personlighetsorganisation.

För anorexi finns det också ett antal studier, men resultaten är dessvärre sällan särskilt övertygande. En Cochraneöversikt från 2015 menar att ingen behandling på ett övertygande sätt har visat sig överlägsen treatment-as-usual i en välkontrollerad studie. Ett undantag från detta är en forskargrupp ledda av Stephan Zipfel som 2014 publicerade en stor studie där psykodynamisk behandling jämförts med KBT. I den här studien fann man att den psykodynamiska behandlingen hade en viss fördel vid 12-månadersuppföljningen, men att KBT hade en snabbare verkningseffekt. Andelen som uppnådde “full återhämtning” var dock, nedslående nog, få: mellan 14 och 19%. Detta trots att patienterna fått runt 40 sessioner terapi.

Slutsatsen är alltså att det finns andra behandlingar som sannolikt är effektiva för ätstörningar, men att de tyvärr bara hjälper en liten andel av patienterna.

ISTDP för ätstörningar

“A potential explanation of the poor response rate to ED treatments may be due to structural deficits in the psychic organization of this patient population.” – Nowoweiski et al., 2020.

Redan 2013 publicerade Allan Abbass med kollegor en artikel där de beskriver ISTDP för ätstörningar. Artikeln, som ger en teoretisk grund för ISTDP vid ätstörningar, betonar att patientgruppen i hög utsträckning har omfattande känsloregleringsbrister (vad vi kallar för “repression” och “skörhet” i ISTDP). Kanske kan ett starkare fokus på dessa brister leda till bättre utfall? Abbass med kollegor diskuterar även att behandlingslängden då kan behöva vara långt mycket längre än “korttidsbehandling”. Uppemot 100 sessioner för de mest sköra fallen.

I den nypublicerade studien har man för första gången gjort en empirisk utvärdering av ISTDP vid ätstörningar. Det var den australiensiska psykologen Dion Nowoweiski som var studiens huvudförfattare. Studien beskriver 27 personer med anorexi, bulimi eller ätstörning-UNS som sökte behandling vid Halifaxkliniken. De hade en stor grad av samsjuklighet inklusive depression, somatoforma störningar, ångestproblematik och personlighetssyndrom. Efter i genomsnitt 9,81 sessioner ISTDP hade de erhållit stora effekter. Detta gällde både psykiatriska symptom (cohen’s d = 1,43) och på interpersonella svårigheter (cohen’s d = 1,74).

Dion Nowoweiski, författare till studien om ätstörningar
Dion Nowoweiski

KOSTNADSEFFEKTIVITET

I kostnadseffektivitetsanalysen visade man vidare att behandlingen ledde till stora kostnadsbesparingar. Man sparade runt $15000 kanadensiska dollar per patient över de tre år som följde behandlingen. Detta beror på minskade sjukhus- och läkarkostnader. Om jag räknar om det till svenska kronor och avrundar så ger alltså en investering om 10 000 SEK per patient en besparing om 110000 SEK. För varje investerad krona får samhället alltså tillbaka tio. (Läs mer om kostnadseffektivitet här eller här)

Trots sina begränsningar (litet stickprov, ostrukturerad diagnostik, inget specifikt ätstörningsmått, ingen kontrollgrupp osv.) så är det här en viktig publikation. Inte minst som ett steg på vägen mot framtida studier som kan ge mer definitiva svar på om ISTDP erbjuder en ny väg för ätstörningsbehandlingar. Ett nytt hopp för en patientgrupp där vården inte har så mycket att erbjuda.

Nowoweiski D, Abbass A, Town J, Keshen A, Kisely S. An observational study of the treatment and cost effectiveness of intensive short-term dynamic psychotherapy on a cohort of eating disorder patients. J Psychiatry Behav Sci. 2020; 3(1): 1030. 

ISTDP för social ångest: ny studie

I dagarna har en forskargrupp vid Kurdiska Universitetet i Iran ledda av Fateh Rahmani och Allan Abbass publicerat den första RCT-studien på ISTDP vid social ångest. I studien randomiserades 41 universitetsstudenter med social ångest till ISTDP eller väntelistekontroll. Korta behandlingsserier om 8-10 sessioner ledde till stora effekter på social ångest och socialt undvikande (cohen’s d = 1,2-1,5) jämfört med kontrollgruppen.

Fateh Rahmani som lett studien som undersökt ISTDP vid social ångest
Fateh Rahmani

I studien hade man delat in deltagarna som fick ISTDP i två grupper. En som betonade omstrukturerande av försvar (Defense focused-ISTDP, DF-ISTDP) och en som betonade upplevelsen av känslor (Feeling focused-ISTDP, FF-ISTDP). Såhär beskriver författarna de olika interventionerna:

Feeling focused-ISTDP had less attention to defense reconstructing versus Defense focused-ISTDP where every single defense and its role in the patient’s life and psychopathology was clarified. This comprehensive focus on defense modification aimed at removing the resistance.

Inga skillnader mellan behandlingarna

Precis som det brukar vara i psykoterapiforskning så fann man inga skillnader mellan de båda aktiva interventionerna. Författarna själva menar att detta kan ha att göra med stickprovets litenhet. Givetvis kan det också ha att göra med det återkommande fyndet i psykoterapiforskningen att behandlingsmanualen brukar stå för en väldigt liten del av den förklarade variansen. För ISTDP som forskningsfält är det givetvis ett intressant fynd, då det kanske kan innebära att man tar fram en “nedbantad” version av ISTDP på sikt. En version som inte är lika svår att lära sig.

Detta är ju vad man gjort inom KBT-fältet med Beteendeaktivering, som ursprungligen bara var en av många komponenter i Becks depressionsbehandling. Se till exempel den här klassiska studien på olika varianter av KBT för depression som inte heller fann några skillnader mellan den “enklare” och den “mer komplexa” behandlingsvarianten.

Studien har ett antal viktiga begränsningar, såsom att stickprovet var litet, att diagnostiska bedömningar inte gjordes strukturerat och att studien bara hade två terapeuter. Trots detta så är den ett välkommet bidrag till den ökande evidensbasen för ISTDP.

Rahmani, F., Abbass, A., Hemmati, A., Mirghaed, Sahar R., Ghaffari, N. (2020) The Efficacy of Intensive Short-Term Dynamic Psychotherapy for Social Anxiety Disorder Randomized Trial and Substudy of Emphasizing Feeling Versus Defense Work. The Journal of Nervous and Mental Disease, ahead of print.

Ny studie på ISTDP för PTSD

Robert Johansson med flera har just publicerat pilotdata från Halifaxkliniken. Studien rapporterar resultaten från 41 patienter med PTSD som behandlats av Allan Abbass och hans kollegor. Behandlingarna var extremt korta, i snitt 5,5 sessioner per patient. Trots så korta behandlingar förbättrades patienterna mycket vad gäller symptom på psykiatriska symptom (d = 0,98) och interpersonella symtom (d = 0,52). Behandlingen ledde även till signifikanta kostnadsbesparingar för den offentliga vården, i form av minskade behov av läkarvård åren efter avslutad behandling.

Conclusion: These preliminary findings suggest that ISTDP may lead to healthcare cost reductions and general psychiatric symptom improvement in patients with PTSD, with healthcare utilization benefits maintained at long-term follow up.

Även om studien inte har någon kontrollgrupp så ger den en viktig indikation om att ISTDP kan vara effektivt för att behandla PTSD.

Robert Johansson

Du hittar studien här.

Roggenkamp, H., Abbass, A., Town, J. M., Kisely, S., & Johansson, R. (2019). Healthcare cost reduction and psychiatric symptom improvement in posttraumatic stress disorder patients treated with intensive short-term dynamic psychotherapy. European Journal of Trauma & Dissociation, 100122.

ISTDP vid psykos

Evidensen för psykodynamisk behandling av psykotiska tillstånd är i nuläget bristfällig. En handfull studier av blandad kvalitet finns, som sammantaget visar lovande resultat. Exempelvis har en grupp danska psykologer undersökt effekterna av psykodynamisk stödbehandling, och visat att detta har en markant, signifikant tilläggseffekt jämfört med sedvanlig behandling (Rosenbaum 2012). En annan studie från Tyskland visar att psykodynamisk bildterapi har signifikanta effekter på positiva symptom och funktionsnivå jämfört med sedvanlig inneliggande behandling (Montag 2014). Inom psykoterapifältet i stort händer det en hel del, då man de senaste åren har publicerat ett flertal framgångsrika studier på KBT för psykos. Exempelvis har flera studier visat att en kortare behandlingsserie med KBT potentiellt är effektivt. Vissa forskare går till och med så långt som att hävda att KBT är ett fullgott alternativ till behandling med antipsykotisk medicinering:

[S]everal recent trials suggest that CBT without medication may be a safe and acceptable option for people with psychosis. (Morrison 2019)

Vad gäller vetenskapliga publikationer om ISTDP för psykos finns endast ett par fallstudier samt en något större studie som rapporterar naturalistisk data från Halifax. Kostnadsanalysen från Halifaxsstudien visar att ett halvårs ISTDP-behandling kan minska psykospatienters långsiktiga vårdkostnader med så mycket som 500 000 SEK per patient under en femårsperiod, eftersom symptomminskning leder till drastiskt minskade vårdkostnader. Detta är alltså mycket lovande resultat.

I dagarna har Barbara Sorensen, Allan Abbass och Simon Boag publicerat en ny studie där de beskriver grunderna i ISTDP för psykos, och diskuterar möjligheter och risker med denna behandling. De betonar bland annat att ISTDP vid psykos endast bör ges inom ramarna för en psykiatrisk struktur där patienten också får farmakologisk behandling, samt att frånvaron av en skör karaktärsstruktur (dvs. ett emotionellt fungerande som domineras av projektioner, splitting, förnekelse och kognitiva-perceptuella avbrott) är ett viktigt exklusionskriterium. Författarna skriver:

In the case of individuals with psychotic disorders who do not have signs of fragile character structure, other factors should be sought such as possible co-existing biological processes, including psychosis after drug abuse or brain injury and family history of psychosis: these cases tend to respond well and preferentially to antipsychotic medications with or without psychotherapy.

Psykotiska reaktioner ses alltså inom ISTDP som en form av primitiva försvar, och patientgruppen placeras tillsammans med patienter med svår skörhet “severe fragility”. Artikeln ger en grundläggande introduktion till ISTDP vid psykos, och innehåller några längre transkriberade delar ur en faktisk behandling. De centrala principerna i ISTDP för psykos är samma som för patienter med svår skörhet: efter en första fas av “strukturell integration” där merparten av de primitiva försvaren klarifieras upprepade gånger så kan behandlingen övergå till en andra fas där det “graderade formatet” kan ta vid (Abbass, 2015). Jon Frederickson ska enligt uppgift i nuläget vara på god väg med att skriva på en bok som i detalj beskriver hur dessa interventioner ser ut och rationalen för dem.

ISTDP vid psykos (Sorensen, Abbass & Boag, 2019)

Artikeln avslutas med följande fem rekommendationer för kliniker som arbetar med psykos:

  1. Håll ångestnivåerna så låga som möjligt.
  2. Samarbeta med andra vårdgivare för optimal hantering av psykiatrisk och somatisk problematik.
  3. Håll utkik efter depressiva symptom som uppstår när projektioner släpper.
  4. Tänk biopsykosocialt.

Sorensen, B., Abbass, A. & Boag, S. (2019) ISTDP and Its Contribution to the Understanding and Treatment of Psychotic Disorders. Psychodynamic Psychiatry. 2019 Fall;47(3):291-316. doi: 10.1521/pdps.2019.47.3.291.

ISTDP vid beroendeproblematik: ny studie

Är ISTDP effektivt vid beroendeproblematik? En ny studie av Jon Frederickson med kollegor pekar i den riktningen.

Sverige ligger på andraplats i Europa vad gäller antalet dödsfall relaterat till missbruksproblematik. Mellan 2006 och 2014 fördubblades antalet rapporterade dödsfall, vilket tycks följa den generella utvecklingen i USA av överdoser relaterade till opioidbehandling av olika smärttillstånd. Även om vissa politiska partier håller på att svänga i riktning mot en mer stödjande narkotikapolitik (“skademinimering”), baserat på exempelvis SKL:s, EU:s eller WHO:s rekommendationer, så fortsätter svenska regeringen att representera den så kallade “nolltoleranspolitiken“: missbrukare ska jagas av polis och straffas för sitt omoraliska beteende. Oavsett politiken runt missbrukare så är det tydligt att nya behandlingar behövs, då dödsfallen fortsätter att öka och många som genomgår evidensbaserad behandling fortsätter att ha omfattande svårigheter.

Dödsfall relaterat till överdoser i Sverige 2006-2017. Källa: EMCDDA.

Jon Frederickson har under de senaste åren samarbetat med flera olika behandlingshem och mottagningar för att ta fram en ISTDP-baserad behandling för beroendeproblematik. Den första studien som rapporterar om denna behandling kommer från ett behandlingshem i Prescott, Arizona, inte långt från den mexikanska gränsen.

I studien randomiserades 60 personer med beroendeproblematik till ett månadslångt behandlingsprogram baserat på ISTDP eller sedvanlig behandling. Ungefär en fjärdedel av deltagarna hade psykotiska symptom vid behandlingsstart.

De tre centrala målen med behandlingen var att 1) reglera ångest, 2) hantera projektioner och 3) arbeta med att formulera positiva problem- och målformuleringar. Förutom två timmar psykoedukation i grupp och två timmar gruppterapi per dag så fick deltagarna 1-2 timmar individuell ISTDP per vecka. Terapeuterna instruerades att inte använda sig av konfrontativa strategier (“challenge”), baserat på bedömningen att de flesta patienterna behövde det graderade formatet av ISTDP, samt att tidigare forskning indikerat att personer med beroendeproblematik behöver behandlingar med mycket stöd och lite kontroll.

Resultaten vid sexmånadersuppföljning visade att 17,6% av kontrollgruppen var nykter, medan motsvarande siffra var 48,8% för ISTDP-gruppen. Det var alltså närapå hälften av deltagarna som var nyktra efter en månadslång ISTDP-behandling i inneliggande format. Detta trots att de flesta studieterapeuterna hade fått endast några dagar utbildning i ISTDP.

Studien kommer inom kort att publiceras i Journal of Addictive Diseases:

Frederickson, J., DenDooven, B., Abbass, A., Solbakken, O.A., & Rousmaniere, T. (in press). Pilot study: An inpatient drug rehabilitation program based on intensive short-term dynamic psychotherapy. Journal of Addictive Diseases.

Evidensläget för ISTDP maj 2019

I en ny rapport har jag (Thomas) gjort en aktuell sammanställning av forskningsläget vad gäller ISTDP, med syftet att vara ett diskussionsunderlag kring vilken roll ISTDP kan och bör spela i psykiatrin. Mycket har hänt under de senaste åren och ISTDP har i nuläget gott vetenskapligt stöd vid ett antal olika psykiatriska tillstånd. Här är rapportens slutsats:

ISTDP är en transdiagnostisk känslofokuserad terapiform som fäster stor vikt vid det psykoterapeutiska hantverket och kontinuerlig handledning utifrån videoinspelningar. Som beskrivet [i den här rapporten] finns det ett växande stöd för ISTDP för en rad vanliga diagnoser och kanske särskilt för komplexa, behandlingsresistenta tillstånd (Abbass, 2016). Dock finns fortfarande brister i det vetenskapliga underlaget. De studier som finns håller en ojämn kvalitet, och det behövs helt klart fler högkvalitativa randomiserade-kontrollerade studier. Den data som publicerats hittills är emellertid lovande och tillräcklig för att säga att ISTDP är en säker behandling för ett antal olika tillstånd. ISTDP tycks ha stora effekter på symptom och sannolikt leder behandlingen till stora kostnadsbesparingar för vården eftersom slutenvårdsdygn minskar och många patienter återgår i arbete.

Här är en tabell från rapporten som redovisar de tillstånd där så pass mycket vetenskapligt stöd finns att man enligt rådande vetenskapliga normer kan säga att metodens effekt är säkerställd. Det finns lovande stöd för att ISTDP är effektivt vid en rad andra tillstånd, men mer forskning behövs innan något definitivt går att säga.

evidenstabell

Att ISTDP har gott stöd vid ett antal olika tillstånd är givetvis mycket positivt. Min rekommendation för dig som är kliniker är dock att överväga att börja utvärdera utfallen av dina behandlingar, för att ta reda på om de goda resultat som forskningen visat återspeglas med din specifika målgrupp.

Ladda ner hela rapporten som PDF här.