The Power of Small Wins in ISTDP, a presentation with Reiko Ikemoto-Joseph

Intensive Short-Term Dynamic Psychotherapy is known for its visually stunning unlockings and rapid transformations. But these breakthrough sessions are built upon a series of smaller, yet critical turning points between therapist and patient. This seminar will use lecture and videotaped clinical material to illustrate the key moments that fuel a strong working alliance and set the stage for a major unlocking of the unconscious. Special attention will be given to:

  • Cultivating positive feelings in the therapeutic relationship
  • Staying out of the parent’s shoes
  • Speaking directly to the unconscious
  • Sparking curiosity and hopefulness 
  • Prioritizing process over outcome
  • Celebrating your own therapeutic style
Reiko Ikemoto-Joseph

Reiko Ikemoto-Joseph, MA, LMFT is a marriage and family therapist in private practice in Los Angeles, California. She is an IEDTA-certified EDT teacher and has practiced ISTDP for over ten years. Ms. Joseph has a special interest in the application of ISTDP principles with diverse populations and treatment formats, including adolescents and couples. She has lectured nationally and internationally and has published on the topic of ISTDP and couples therapy. Ms. Joseph was honored to present on the healing power of guilt with highly resistant patients at the 2019 IEDTA Conference in Boston.

Ms. Joseph completed her 3-year Core Training in AB-ISTDP with Robert Neborsky, MD and Josette ten Have-de Labije, PsyD, after which she completed an additional 2 years of advanced training in D-ISTDP with John Rathauser, PhD.

Participants: 1) Those who are in an ISTDP or EDT Core training or supervision program, 2)Those who have previously completed an ISTDP/EDT Core training program, 3) ISTDP/EDT Trainers, 4) Colleagues of these 3 groups who will attend while physically being present in the same room.

Location: on Zoom

Date: May 5th 2021

Time: 18-20.30 (CET)

Price:   This presentation is for members of the Swedish Society for ISTDP only, and is free of charge

Registration: Through the link: https://simplesignup.se/private_event/178131/f770ec3d52 Registration will close on the 27th of April.

Download printable flyer here:

ISTDP-CORE KARLSTAD 2021-2024

Intensiv dynamisk korttidsterapi (ISTDP) utvecklades under 1980- och 1990-talet i Kanada. Behandlingsmetoden är specifikt utvecklad för komplexa och kroniska tillstånd där andra behandlingar inte haft önskad effekt, men går även att anpassa till mildare former av psykologiska besvär. Sommaren 2021 startar ISTDP-institutet en till omgång av den treåriga ISTDP-utbildningen Core i Karlstad, med Frida Salman Lisak som lärare. 

Den treåriga core-utbildningen är indelad i 12 moduler (fyra tredagarstillfällen per år) som alla har olika inlärningsteman. Du kommer att förbättra dina terapeutiska färdigheter i att bedöma och arbeta med patienter utifrån affekter, ångest och försvar. Du kommer även att lära dig se vilken typ av relation som patienten omedvetet försöker återskapa i terapin, samt ständigt integrera egna upplevelser i det terapeutiska arbetet. Kontinuerligt kommer fokus att ligga på deltagarens inlärningsprocess, för att utveckla kapaciteten att möta och acceptera våra egna känslomässiga låsningar och blinda fläckar. Vi vill skapa en tillåtande atmosfär med utgångspunkten att misstag är något vi alla gör och att de kan hjälpa oss att växa.

Målet för varje deltagare är att lära sig behärska metoden och att successivt lära sig hantera svårare problematik med ISTDP. Deltagaren har med sig film från en egenfilmad terapisession till varje tillfälle. Deltagarna förväntas även ta enskild handledning av valfri handledare i ISTDP, minst 2 gånger mellan varje modul och 1 gång på sommaren. Detta kan ske på plats eller via t.ex. Skype.

Varje undervisningstillfälle består av:

  1. undervisning av teori och praktik kring modulens tema 
  2. färdighetsbyggande rollspel kring modulens tema
  3. handledning på egenfilmade patientsessioner
  4. gruppsamtal kring egna processer
  5. diskussion kring läst kurslitteratur.

Utbildningens lärandemål

– En fördjupad förståelse för den teoretiska basen i ISTDP. En fördjupad kunskap om vad känsla, ångest och försvar är utifrån ISTDP.

– En förmåga att praktiskt tillämpa Malans trianglar i terapin – dels för att formulera ett intrapsykiskt fokus och dels för att orientera sig i psykoterapiprocessen.

– Ha kunskap om den centrala dynamiska sekvensen och kunna praktiskt tillämpa den.

– En förmåga att identifiera och intervenera på olika typer av försvar och motstånd

– En förmåga att reglera för hög ångest hos patienten.

– Strategier för att identifiera och fördjupa adaptiva affekter i terapirummet.

– Ha kunskap om vilka patientfaktorer det är viktigt att bedöma för att kunna anpassa behandlingen efter patientens specifika resurser och begränsningar.

– En medvetenhet och förståelse för eventuellt egna känslomässiga reaktioner inför patienter, som kan underlätta eller försvåra det terapeutiska arbetet.

Utbildningens omfattning

Utbildningen består av ca 230 lärarledda undervisningstimmar (undervisning och rollspel), 12 handledningstimmar i grupp, valfritt antal handledningstimmar individuellt, samt 12 timmar av gruppdiskussioner. Totalt ca 2000 antal sidor litteratur plus artiklar.

Lärare

Frida Salman Lisak

Utbildningen kommer att hållas av Frida Salman Lisak som är leg. psykolog, leg psykoterapeut samt av ISTDP-institutet certifierad ISTDP-terapeut. Frida har i många år arbetat som terapeut och har flerårig erfarenhet av handledning och utbildning i ISTDP. Hon har arbetat inom psykiatrisk öppenvård, socialtjänst. Sedan 2000 är hon verksam i sin privata firma. Hon har gått två treåriga ISTDP-utbildningar med P. Coughlin , A. Abbass och J.Frederickson samt deltagit i ett treårigt lärar- och handledarprogram under ledning av Jon Frederickson.

Behörighetskrav

Leg. psykologer alternativt leg. psykoterapeut. Förkunskaper genom att ha gått pre- core-kursen.

Examinationsformer

Det kommer inte att vara någon examination i slutet av kursen (förutom till dem som går kursen som del i specialistutbildningen), men för godkänd utbildning krävs att varje deltagare närvarar vid varje tillfälle och får handledning på minst 10 egenfilmade sessioner i grupp. Utbildningen ger ISTDP-institutets internationella certifiering som ISTDP-terapeut.

Rekommenderad Litteratur

Abbass, A. (2015). Reaching Through Resistance: Advanced Psychotherapy Techniques. Kansas, MA: Seven Leaves Press.

Della Selva, P. (2006). Intensive Short-Term Dynamic Psychotherapy. Theory and Technique. London: Karnac Books.

Frederickson, J. (2013). Co-Creating Change. Effective Dynamic Psychotherapy Techniques. Kansas City: Seven Leaves Press.

Malan, D. & Coughlin, P. (2006). Lives transformed. London: Karnac Books.

Nat Kuhn (2014). Intensive Short-Term Dynamic Psychotherapy. A Reference. North Charleston: Exprerient Publications.

Samt referenslitteratur och artiklar som delas ut under kursens gång.

Praktisk information

Kursdatum: första modulen, 10-12 juni 2021

Plats: Centrala Karlstad om Coronaläget tillåter. Annars får vi ha första modulen via länk.

Pris: 7000 kr per modul exklusive moms (dvs. sammanlagt 84000 kr exklusive moms). Detta inkluderar en handledningstimme mellan varje modul samt kursmaterialet.

Information och anmälan

Välkommen med din anmälan till frida.lis.sal@gmail.com Anmälan är bindande fr.o.m. två månader före första kursdag. Man binder sig till första året med ambitionen att fullfölja hela utbildningen. Inför fjärde tillfället binder man sig till de resterande två åren. 

Här är kursinformationen som utskriftsvänlig PDF:

ISTDP för traumarelaterade svårigheter

Den 23:e februari 2021 föreläste jag (Thomas Hesslow) och Liv Raissi på Zoom om ISTDP vid traumarelaterade svårigheter. I den här texten beskriver jag några av de centrala saker som vi lyfte fram, och besvarar några av de frågor som dök upp under kvällen som vi inte hade tid att svara på.

Här kan du se en inspelning av föreläsningen:

Traumarelaterade svårigheter

De flesta personerna som är med om traumatiska händelser utvecklar inte långvariga svårigheter som en konsekvens av detta. Men för personer med olika genetiska och miljörelaterade sårbarhetsfaktorer kan en traumatisk händelse orsaka stora och ihållande svårigheter. Bakomliggande obearbetade traumatiska erfarenheter är inte sällan bidragande orsaker till PTSD, komplex PTSD, funktionella somatiska besvär, personlighetsproblematik och behandlingsresistent depression, för att nämna några psykiatriska diagnoser. Inom ISTDP ligger vårt fokus på att adressera de känsloregleringssvårigheter som orsakar symptomen: alltså de olika ångestreaktioner och försvar som hindrar en person från att spontant återhämta sig efter traumatiska erfarenheter.

Hypotetisk orsakskedja vid traumarelaterade besvär.

Behandlingsrational i andra terapiformer

De behandlingar som har mest vetenskapligt stöd vid posttraumatisk stress – den diagnos som kanske mest förknippas med trauma – är “traumafokuserade”, vilket innebär att den centrala terapikomponenten är att patienten på eller ett annat sätt pratar om den traumatiska händelsen. Exempel på dessa behandlingar är Prolonged exposure (exponeringsbaserad KBT), Cognitive processing therapy (kognitiv terapi) och Eye movement desensitization and reprocessing (psykodynamisk traumafokuserad behandling).

I Prolonged Exposure (PE) sker behandlingen genom att patienten efter några förberedande timmar sluter ögonen och berättar om en traumatisk händelse upprepade gånger i presens: “Jag säger hejdå till mina vänner. Jag börjar gå hemåt. Jag svänger runt hörnet in på min gata. Plötsligt hör jag någon som kommer springandes…” Genom att om och om igen återvända i sinnet till den traumatiska händelsen kan olika känslomässiga reaktioner under trygga omständigheter ges plats och över tid mattas av. Den avsedda läkande processen är att reaktionerna på detta sätt gradvis släcks ut – en beteendeterapeutisk mekanism som kallas för extinction learning.

De senaste åren har dock fler och fler studier visat att även traumabehandling som inte fokuserar direkt på traumat kan vara effektiv, till och med mer effektiv än de ovan nämnda varianterna. Exempelvis har Present-Centered Therapy (PCT) och Interpersonell Terapi (IPT) i flera randomiserade-kontrollerade studier visat sig ha lika goda resultat som traumafokuserad terapi, även om terapeuterna inte fokuserar på själva traumat: “IPT therapists may neither evoke nor encourage exposure to trauma reminders.” (Markowitz et al., 2015). Genom att fokusera på interpersonella svårigheter och försöka lösa de aktuella problem som patienterna står inför verkar det alltså som att flashbacks och andra PTSD-relaterade symptom minskar. Fördelarna med en terapi som inte fokuserar direkt på trauma är att patienter mer sällan hoppar av, och det finns även indikationer på att patienter som lider av samtidig depression och PTSD får mer hjälp av en terapi som inte fokuserar på traumat.

ISTDP: att aktivera och följa den omedvetna alliansen

Snarare än att specificera ett visst innehåll som terapin ska handla om (såsom traumat, interpersonella relationer) så utgår ISTDP för traumarelaterade svårigheter från att terapin ska följa vad som kallas för den omedvetna terapeutiska alliansen (the unconscious therapeutic alliance, UTA). Med detta begrepp syftade Davanloo på den inre, spontana längtan efter utveckling och läkande som varje människa bär på, men som ångestreaktioner och försvar ställer sig i vägen för. Detta innebär alltså att terapiförloppen kan se väldigt olika ut beroende på vad den individuella patientens omedvetna terapeutiska allians lyfter fram i terapirummet. Ibland kommer terapisessionerna att handla om aktuella problem, ibland om hur patienten drar sig undan från terapeuten och ibland om traumatiska minnen – vi låter den omedvetna alliansen sätta agendan.

Terapeutens roll i ISTDP är alltså inte att definiera vilken väg terapin ska ta, utan snarare att bjuda in till ett öppet samarbete kring patientens besvär utifrån patientens egen definition. När terapeuten på detta sätt erbjuder möjligheten till en trygg och läkande relation aktiveras den omedvetna alliansen, vilken i sin tur ofta plockar fram känslor, minnen och bilder relaterade till traumatiska erfarenheter. Terapeutens uppgift är i detta läge att hjälpa patienten att plocka fram mer känslor, minnen och bilder, samt att reglera ångest och blockera försvar som hindrar denna självläkande process från att äga rum. Allan Abbass brukar mycket förenklat förklara detta ungefär på följande sätt: 1) Try to attach to the patient, 2) Stuff will pop up, 3) Deal with the stuff.

Vissa patienter kommer att direkt vilja prata om sina trauman, och dessutom ha tillräckligt goda känsloreglerande förmågor för att göra detta på en gång. Då kan terapeuten underlätta för detta genom att försöka bidra till en trygg, validerande kontext. Andra patienter kommer behöva hjälp att utveckla en högre känsloreglerande förmåga innan de är redo för att prata om sina trauman – om de gör det för tidigt så kommer de få för hög ångest i form av exempelvis svårigheter att tänka klart, svårigheter att prata, svimning, dissociation, yrsel och så vidare. Då behöver terapeuten till exempel förmedla detta till patienten:

Jag märker att din kropp reagerar kraftigt just nu. Snarare än att du får chansen att vara fullt ut närvarande nu när du pratar om ditt trauma så verkar det som att ångesten blir hög och att din hjärna stänger ner. Ska vi hjälpa dig att sänka ångesten först, innan vi går vidare och pratar om ditt trauma? Så att du kan få ut så mycket som möjligt av det här samtalet?

Ibland blir alltså ISTDP verkligen en “traumafokuserad” behandling, medan det ibland tar lång tid av arbete med ångest och försvar innan patienten är redo för att direkt undersöka traumatiska upplevelser och känslor kopplade till dessa.

I de rollspel som jag och Liv genomförde i föreläsningen (se Youtubeklippet längst upp här i texten) illustrerade vi två sådana processer. När terapeuten bjuder in till ett samarbete visar patienten på olika sätt upp de inre hinder som står i vägen för de egna läkande processerna. I det första exemplet (när Liv var patienten, 28 minuter in) handlade hindren om försvar kopplade till självkritik, och hög ångest i form av illamående. I det andra exemplet (när jag var patienten, 1h4min in) var det hinder i form av ett mer regressivt försvar: en projektion om att vården inte ville hjälpa mig.

Att utveckla en högre känslotolerans

För patienter med känsloregleringssvårigheter utgår ISTDP från att terapin behöver hjälpa patienten att öka sin känslotolerans. Något förenklat sker detta genom att man utforskar känslor gradvis, och är noggrann med att löpande stämma av med patienten som ångesten inte är för hög. Så vad menar vi då när vi säger att ångesten är för hög? Jo, att ångesten gör personen svag och avstängd på olika sätt. Antingen genom en överaktivering av glatt muskulatur, som kan leda till trötthet, magoro och torr mun. Eller genom kognitiva eller perceptuella rubbningar såsom svårigheter att tänka klart, se klart och höra klart. Vi delar in ångesten i tre olika kategorier: tvärstrimmig muskulatur, glatt muskulatur och kognitiva-perceptuella rubbningar. När ångesten kanaliseras i tvärstrimmig muskulatur är detta en signal att patienten är redo för mer utforskande. När ångesten snarare kanaliseras i någon av de andra två kanalerna så behöver vi göra något för att reglera ångesten.

De tre ångestkanalerna enligt ISTDP

När ångesten är för hög behöver vi göra olika saker för att reglera ner den, såsom till exempel tänka kring känslor snarare än att närma sig dem upplevelsemässigt, flytta fokus till ångestreaktioner i kroppen eller byta samtalsämne. I figuren nedan ges en schematisk bild av hur ett terapiförlopp kan utspelas över tid när patienten behöver utveckla starkare känsloreglerande förmågor för att tolerera känslor fullt ut.

Ett vanligt tecken på att en ISTDP-terapi fungerar är att det blir alltmer tydligt att patienten kan prata om traumatiska händelser utan att ångesten blir för hög. Ett annat tecken kan vara att en person som fokuserat väldigt mycket på problem i vardagen plötsligt spontant vill prata om traumatiska händelser som på olika sätt har lett till utvecklandet av olika former av undvikande och försvar. När dessa spontana händelser sker så ser man detta som att den omedvetna alliansen är starkare än tidigare, och ångest och försvar står inte i vägen för den lika mycket längre.

Att följa den omedvetna alliansen (UTA) är att visa en kontinuerlig tilltro till att patienten själv kommer veta (medvetet eller omedvetet) i vilken ordning saker behöver undersökas och bearbetas för att patienten själv ska tolerera det. Detta ställer stora krav på terapeutens närvaro, öppenhet och flexibilitet, samt dennes förmåga att känna igen tecken på en aktiverad omedveten allians samt ångest och försvar som står i vägen för denna.

Komplex traumatisering

Om en person varit med om upprepade och svåra trauman ökar risken för att olika former av inre fragmentering ska ske. Otto Kernberg kallar detta för “identity diffusion”, och lyfter fram detta som ett av kärnkriterierna för att bedöma hur svårt sjuk en person är. Mer fragmentering innebär i regel en längre behandlingsprocess, eftersom mycket arbete behöver ske med att hjälpa patienten att observera och förstå många olika inre fragment.

Utifrån ISTDP-ramverket så sker denna form av arbete vid svårare former av traumatisering också genom att terapeuten följer patientens omedvetna allians. De fragment som behöver uppmärksamhet och omsorg kommer spontant att dyka upp när terapeuten bjuder in till samarbete: “Vad vill du att vi hjälper dig med idag?”. Jon Frederickson betonar att terapeuten här behöver kunna vara bekväm med att systematiskt adressera förnekelse, splitting och projektioner för att bemöta denna mer svårt sjuka patientgrupp. Han beskriver detta i detalj i sin senaste bok, Co-creating Safety.

När ska vi erbjuda istdp?

Vad gäller ISTDP för traumarelaterade somatiska besvär, komplex PTSD, behandlingsrefraktär depression och personlighetssyndrom finns det i nuläget ett antal randomiserade-kontrollerade studier som ger metoden stöd. Se till exempel här, här, här och här. Utmaningen för implementeringen av ISTDP vid dessa tillstånd ligger i att behandlingarna ofta är mycket komplexa och stora krav ställs därför på terapeutens skicklighet.

I fallet med PTSD så bör ISTDP inte erbjudas som ett förstahandsalternativ, eftersom forskningsläget fortfarande är svagt. I nuläget finns det inga randomiserade-kontrollerade studier som undersökt ISTDP specifikt för PTSD. Men vid Allan Abbass mottagning i Kanada har man behandlat många patienter med PTSD, och då har man sett att många kan få hjälp, även efter bara en handfull sessioner. Så om en patient inte får resultat av en evidensbaserad PTSD-behandling kan ISTDP övervägas som ett behandlingsalternativ, givet att man utvärderar noggrant (exempelvis med PCL-5 varje vecka) och i samråd med patienten.


Här är våra powerpoints från föreläsningen:


Om du vill lära dig mer om ISTDP vid traumarelaterad problematik kan du anmäla dig till vår introduktionskurs pre-core som ger dig de generella grunderna inom ISTDP för traumarelaterade och andra svårigheter. För dig som redan är inskriven på coreutbildningen finns det flera möjligheter till fortsatt fördjupning under våren 2021: Ange Cooper om komplex PTSD, Joel town om ISTDP för sköra patienter och Allan Abbass om svårt sköra patienter

Coreutbildning i Stockholm 2021-2024

Hösten 2021 startar ISTDP-institutet upp två omgångar av den treåriga Coreutbildningen i Stockholm, med Sandra Ringarp och Glenn Kristoffersson som lärare. Kursgruppen träffas fyra gånger om året under tre intensiva dagar för teoretisk undervisning, rollspel och handledning utifrån videoinspelade terapisessioner. 

Lärarna 

Sandra Ringarp porträtt
Sandra Ringarp

Sandra Ringarp är leg psykolog och certifierad ISTDP-terapeut samt lärare och handledare vid ISTDP-institutet. Sandra har arbetat med ISTDP sedan 2013 inom vuxenpsykiatrin, smärtvården och nu i privat regi på ISTDP-mottagningen i Stockholm. Hon är också upphandlad som handledare inom region Stockholm. Efter att ha avslutat sin coreutbildning 2016 har Sandra fortlöpande specialiserat sig inom ISTDP genom utbildningar och avancerad handledning, med bland annat Diane Byster och Reiko Ikemoto-Joseph. Sedan 2018 sitter Sandra i styrelsen för Svenska föreningen för ISTDP. Sandra har HBTQI-kompetens och särskild kompetens inom långvarig smärta och utmattningssyndrom och undervisar studenter på Psykologprogrammet vid Stockholms universitet i HBTQI. 

Glenn Kristoffersson

Glenn Kristoffersson är leg psykolog och certifierad ISTDP-terapeut samt lärare och handledare vid ISTDP-institutet. Han arbetar inom specialistpsykiatrin i ett ISTDP-team där han behandlar patienter med komplex psykiatrisk problematik. Efter coreutbildningen har han fullföljt två års Advanced Training med Jon Frederickson vid ISTDP Institute i Washington DC och har kontinuerlig handledning med Allan Abbass och John Rathauser. Glenn utbildar och handleder kollegor inom första- och andra linjens psykiatri utifrån Deliberate Practice och blir klar med den internationella handledarutbildningen vid Deliberate Practice Institute hösten 2021 (http://dpfortherapists.com).

Både Sandra och Glenn går sedan 2020 Jon Fredericksons 3,5-åriga lärar- och handledarutbildning Training of Trainers vid ISTDP Institute i Washington DC.

För er som vill lära känna Sandra och Glenn ännu bättre så finns deras respektive föreläsning/workshop nedan.

I samband med att Svenska föreningen för ISTDP höll årsmöte den sista helgen i januari 2021 föreläste Sandra om HBTQI i terapirummet, med ett särskilt fokus på transpersoner och minoritetsstress:

Här håller Glenn i en workshop på temat ISTDP och Deliberate Practice:

COREUTBILDNINGEN

Coreutbildningen är utvecklad av Jon Frederickson vid Washington School of Psychiatry. Utbildningsgruppen träffas vid fyra intensiva tredagarsmoduler per år under tre års tid, alltså sammanlagt 36 heldagar som tillsammans innehåller cirka 250 undervisningstimmar. Varje modul har ett unikt tema och innehåller teori, teknik, videoobservation, färdighetsträning/rollspelande och handledning utifrån kursdeltagarens egna terapivideofilmer. Eftersom många av utbildningsinslagen är upplevelsebaserade så läggs stor tonvikt vid att skapa ett gott, medkännande samarbetsklimat i gruppen. Gruppen kommer bestå av åtta eller nio personer. 

Mellan varje tredagarsmodul förväntas varje kursdeltagare arbeta med psykoterapeutiska arbetsuppgifter och förbereda sig inför kommande modul genom ett kontinuerligt arbete med att titta på egna videoinspelningar samt läsa kurslitteratur. Deltagarna tar även enskild ISTDP-handledning om minst en timme mellan varje modul (face-to-face eller via videolänk). 

Under det första året är utbildningens fokus att etablera ett effektivt terapeutiskt samarbete med olika typer av patienter. Under det andra året är fokus att utveckla färdigheter och känslomässig kapacitet för att arbeta med det “graderade formatet” av ISTDP, dvs. de tekniker som används vid arbete med patienter med högre ångestnivå och lägre affekttolerans. Under det tredje och sista året ligger fokus på att lära sig aktivt arbete med patienter med högt motstånd i terapirummet.

PRAKTISK INFORMATION

Kostnad: 7800 kr per modul exkl moms. Detta inkluderar priset för modulen, 6500 kr, samt priset för en handledningstimme, 1300 kr, innan nästa modul. Sista modulens pris blir 6500 kr exkl moms då ingen handledning ingår. Sammanlagt pris för hela utbildningen 92.300 kr exkl moms. 

Plats: ISTDP-mottagningen på Timmermansgatan 9 i Stockholm.

Målgrupp: Den ena gruppen riktar sig till legitimerade psykoterapeuter och psykologer. Den andra gruppen riktar sig endast till legitimerade psykologer och är ackrediterad som tre specialistkurser inom Psykologförbundets specialistutbildning.  

Preliminär tidsplanering första året: Modul 1: november 2021, Modul 2: februari 2022, Modul 3: maj 2022, Modul 4: september 2022. 

Anmälan: Skicka ett mail till kontakt@ringarppsykologi.com. Anmälan är bindande från och med två månader före den första kursdagen. Man förbinder sig till det första årets moduler med ambitionen att fullfölja hela utbildningen. Inför fjärde tillfället förbinder man sig till de resterande två åren.

Frågor: Om du har frågor kan du vända dig till kontakt@ringarppsykologi.com eller glenn.kristoffersson@gmail.com.

SAMLAD KURSINFORMATION

Här kan du ladda ner fullständig kursinformation:

Webbinarium med Jon Frederickson

Unik möjlighet att delta i ett webbinarium med Jon Frederickson utifrån hans uppmärksammade bok Co-Creating Safety: Healing the Fragile Patient

Jon Frederickson interview
Jon Frederickson

Fokus för webbinariet är psykoterapeutisk teknik i arbetet med sköra patienter och Frederickson kommer att visa praktiska videoexempel på hur psykoterapeuten kan göra terapin till en tryggare plats. Det kommer dessutom att vara möjligt för alla deltagare att ställa frågor under webbinariet.

Praktisk info

Tid: Onsdagen 17 mars kl 19.00-21.30
Språk: Engelska
Pris: 350 kronor. För Psykoterapicentrums medlemmar erbjuds webbinariet till ett kraftigt rabatterat pris: 100 kronor (se mer nedan om hur du kan bli medlem). 
Anmälan: Klicka här

Obs! Begränsat antal platser därför rekommenderas tidig anmälan. Anmälan är bindande utan möjlighet till någon form av återbetalning.

Om Psykoterapicentrum

Vi arbetar för att stödja och utveckla psykoterapi på psykodynamisk grund samt verka för informationsutbyte mellan psykoterapeuter. Föreningen anordnar årligen flera möten för sina medlemmar. Om du inte redan är medlem så kan du passa på att bli det nu och samtidigt dra fördel av det rabatterade priset. Bli medlem här>> 

Jon Frederickson är psykoterapeut och verksam i USA. Han är vice ordförande för Intensive Short-Term Dynamic Psychotherapy (ISTDP) Training Program vid Washington School of Psychiatry, där han varit verksam sedan 1988. Jon har flera utbildningsgrupper i USA, Sverige, Danmark, Norge, Polen och Italien. Han är även författare till flera böcker, bl.a. The Lies We Tell Ourselves: How to Face the Truth, Accept Yourself, and Create a Better Life; Co-Creating Change: Effective Dynamic Therapy Techniques; and Psychodynamic Psychotherapy: Learning to Listen from Multiple Perspectives.

Treating complex PTSD with ISTDP, a workshop with Angela Cooper

The Swedish Society for ISTDP invites you to a presentation with Angela Cooper on the topic of complex PTSD. Angela Cooper will show a trial therapy session, using ISTDP with a case of complex PTSD and severe repression. She will discuss technical aspects of the graded approach with this case alongside her personal reflections and developments as a therapist.

The learning objectives are: 

  • Learn how to use a graded approach to effectively regulate anxiety and build emotional capacity
  • Understand how to work with childhood trauma with a here and now focus
  • Learn how to build a patient’s capacity for self-care and love to enable healthy guilt and emotional integration

ABOUT THE PRESENTER

Dr Angela Cooper is an ISTDP therapist, supervisor and teacher.  She completed her ISTDP core training with Dr Patricia Coughlin in Stockholm, Sweden.  For the last 5 years, she has worked with and been supervised by Dr Allan Abbass at the Centre for Emotions and Health, Halifax, Canada.  In addition, she has completed 3 years of Jon Frederickson’s training of trainers and 3 years of advanced ISTDP training at the ISTDP Institute, Washington, DC.  She has published several articles related to ISTDP including the development of an ISTDP informed primary care psychotherapy service for Medically Unexplained Symptoms.  She currently runs 2 core training groups and hopes to start advanced training groups in the not-too-distant future.  Dr Cooper has recently taken on a leadership position as the inaugural Assistant Dean of Wellness at Dalhousie University, Faculty of Medicine. She aims to use her in-depth knowledge of ISTDP in order to create systemic change and address factors that influence wellness, burnout and engagement.

DETAILS

Participants: The workshop is open to 1) Those who are in an ISTDP or EDT Core training or supervision program, 2) Those who have previously completed an ISTDP/EDT Core training program, 3) ISTDP/EDT Trainers, 4) Colleagues of these 3 groups who will attend while physically being present in the same room.

Location: Zoom

Date: March 26rd, 2021

Time: 18.00 – 21.00 

Price: Free for members of the Swedish Society for ISTDP or 500 SEK for non-members. 

Registration: Use the following link to register https://simplesignup.se/private_event/176161/d3f26139f3 EDIT: Registration closes on the 20th of March.

You can download this information as a pdf here:

The limitations of ISTDP. Part 2: Patricia Coughlin

What are the limitations of ISTDP? What would a balanced view of ISTDP be like? Just as any approach to psychotherapy, ISTDP is subject to both idealization and devaluation. Over the past few years, we at ISTDPsweden.se have published quite a lot of positive stories and news about ISTDP. Now it’s time to do some balancing. We sat down with some prominent ISTDP clinicians to discuss the shortcomings and downsides of ISTDP. Here’s the second part, an interview with Patricia Coughlin. You can find the first part here.

ON LEARNING ISTDP

Just how difficult is ISTDP to learn? Should learning ISTDP be easier? 

Patricia Coughlin presentation
Patricia Coughlin

Patricia Coughlin: I don’t think it’s possible or even desirable to make the complex and challenging task of helping someone change easy. As Rilke said,”...many things must happen, many things must go right, a whole constellation of events must be fulfilled, for one human being to successfully advise or help another.”  

Our desire for life and therapy to be easy can really backfire, giving us false expectations and setting us up for a sense of inadequacy. Life is hard and complicated – so is therapy.  The danger here is to oversimplify and get reductionistic in our approach.  I believe that is already happening in ISTDP and does us all a disservice.  The masters in most fields have a great ability to tolerate complexity and uncertainty.  We would do well to expand this capacity within ourselves.

ON JARGON and research

Unlocking the unconscious is sometimes described as a unique aspect of ISTDP. But other models also facilitate emotional breakthroughs and spontaneous reporting of previously repressed material. Could the jargon mystify the therapy process and put ISTDP at risk of distancing from other models?

Patricia: From what I can see, the masters in our field readily admit overlap between models and don’t claim an exclusive corner on the market of transformation.  Many approaches find a way to access the unconscious forces responsible for the patient’s symptoms and suffering and, in so doing, help the patient resolve previously unconscious conflicts. 

That said, the development of a systematic, yet flexible, method for reliably getting there – something the central dynamic sequence of ISTDP provides – seems to be a real contribution to the field.  The research seems to suggest that ISTDP is highly effective with cases that often fail in other treatments – character disorders, treatment resistant depression, functional disorders and conversion, for example.

ON RESEARCH GAPS

Even though there’s more and more research showing the efficacy of ISTDP as a whole, there’s still not so much high-quality research on the different ingredients of the therapy. What are some of the challenges with the specific ingredients of ISTDP?

Patricia: While we have not done much research in ISTDP on the specific elements, I have gathered data from other sources to support each step of the central dynamic sequence. This material has been outlined in both Lives Transformed and Maximizing Effectiveness in Dynamic Psychotherapy. It’s my contention that it is the combination of the six factors associated with positive outcomes that are responsible for the effectiveness of ISTDP. 

While often associated with a dramatic breakthrough of feelings, this is only one of six factors involved in the application of ISTDP. Understanding all the steps and being able to implement them effectively is essential to mastery. Too many are skipping over crucial steps, such as a dynamic inquiry in which patient and therapist develop an agreement on the problems to be addressed, goals to be achieved and tasks involved in the treatment or turning patients on defenses before pressing for the experience of feelings. This often undermines the alliance and derails the process.

ON IDEALIZATION AND DEVALUATION

Historically, the ISTDP community has unfortunately been subject to sect-like behavior such as a strong idealization of charismatic figures (such as Davanloo) along with exclusion and devaluation of critical voices. Is there something in particular that makes ISTDP vulnerable to this? What can we do to safeguard against this in the present and future?

Patricia: Sadly, this seems to be a tendency in human beings, not just practitioners of ISTDP. Look at our political situation here in the US.  Idealization, demonization, and splitting are rampant.  We need to take a stand against this.

I will never forget an interaction with a young trainee who came to a seminar, having read my books. He expressed disappointment when I acknowledged being confused by what was happening in a particular session. Of interest, the group has asked to see a case in which everything did not go smoothly, but rather one in which we had to ride some rough patches to get to a positive outcome. 

Despite this conscious desire, when I presented just such a case (which ended with a good outcome, by the way), the trainee said, “I am really upset. I need to idealize you- you are supposed to know everything.” I replied with something like, “I would suggest that idealizing anyone is ill advised. We all struggle. The point is not to be perfect but to be open to feedback and constantly learning. If you trust the UTA, it will guide you.”

He continued to protest. I found this baffling, yet this desire to have someone to idealize seems pervasive. We must do what we can to combat this.

OTHER LIMITATIONS AND WEAKNESSES

Do you see other major limitations or weaknesses in ISTDP? 

Patricia: The biggest one to my mind is the exclusive focus on feelings toward and in reaction to others – what one might refer to as “attachment affects“. As Blatt pointed out so eloquently in his classic book, The Polarities of Experience, human beings have two primary drives that motivate their behavior throughout life: 1) the need to attach securely to others and 2) the need to be autonomous, self defined and self directed. 

Many of our patients sacrifice one of these needs for the other. In most cases, they sacrifice self in a desperate attempt to maintain an attachment to the other. If we join them in this preoccupation with feelings toward others and neglect their own feelings, wishes, desires and goals, we could exacerbate their problems rather than ameliorate them.  We want to help patients feel all of their feelings – about themselves, as well as others – so they can be a solid self, capable of closeness with others.

Some limitations are not inherent in the model but involve the way it is sometimes taught.  We know from all the research that focusing on specific interventions, without a clear case conceptualization of the patient to help the clinician know what to do when, the treatment is likely to be ineffective.  A heavy focus on learning a method, if not combined with an equal focus on the person of the therapist – the very vehicle of transmission of the treatment itself – will be ineffective.

Do you find there are aspects of ISTDP that we have to address and change in order for the method to thrive? 

Patricia: Healthy expression of feelings. The exclusive focus on the experience of feelings and impulses, with a relative neglect on the issue of how these feelings can be expressed in a constructive manner. It seems as if there is an assumption that if we help patients abandon defenses and experience their feelings freely, they will automatically find healthy and constructive ways to communicate these feelings to others.  That’s a pretty big assumption. After the mixed feelings have been experienced and integrated, I ask how they plan to communicate these feelings to the others involved to assess whether they can do so constructively or need some help in that area.

It’s not enough to feel one’s feelings. We also have to help patients understand what the feelings mean. Patients often develop pathological beliefs about the self that perpetuate their suffering.  I’m thinking of a case of a man who was suffering from anxiety and depression, related to pathological mourning, following the death of his first born. As I helped him abandon defenses and face the rage and grief he had been suppressing, he felt better, but still did not share these feelings with his wife. It was only as we started to explore this, that his pathological beliefs that 1) grief will drive a woman crazy (as it had his mother); and 2) real men don’t cry, were exposed and re-examined.  

So helping patients to express feelings would be another step in the development of ISTDP?

Human beings are meaning-making machines. We are most often upset – not about what happened – but what we made it mean. In my own life, I interpreted my father’s tendency to keep an emotional distance from me as a personal rejection. I thought he just didn’t like me very much.  When I was 30 years old, my mother told me that he was born during the 1918 flu epidemic, on the very day his 18 month old brother died of the virus. Subsequently, two of his younger brothers died in childhood. His father died when he was only 42. In an instant, I understood that my father’s distance was not a sign of lack of love for me, but a defensive posture.

I was very sick as a child and often hospitalized. It was because he did love me and was afraid to lose me that he couldn’t bear to come visit me. My whole view of him, myself and our relationship changed in an instant. Just feeling my feelings about what I interpreted as rejection wouldn’t get me there. Of course I could still be sad and angry that he didn’t deal with this differently, but what I felt was enormous compassion for him and we got much closer as a result. Sometimes we need to help patients ask their family about life events in order for them to get more emotional clarity.


Here’s the first part of our series of articles on the limitations of ISTDP. Below you’ll find a list of our latest interviews:

Gratisevenemang: ISTDP för traumarelaterade svårigheter [UPPDATERAD]

Patienter med traumarelaterade symtom kan vara en utmaning att skapa allians med och ge effektiv symtomlindring i behandling. Det kan även vara en utmaning hantera sina egna reaktioner som behandlare inför patienten. Intensive Short-Term Dynamic Psychotherapy (ISTDP) har utvecklats, med grund i teori och forskning, genom detaljerad observation av patienters responser.

Liv Raissi

Denna process har bland annat resulterat i specifika interventioner för att reglera olika typ av ångest och för att deaktivera mekanismer som kan förhindra ångestreglering. Såväl dysreglerad ångest som regressiva försvar upptar en stor del av traumabehandling. Thomas Hesslow och Liv Raissi kommer att diskutera och exemplifiera dessa interventioner genom rollspel, samt dela med sig av personliga erfarenheter av att använda dem. De kommer även diskutera hur du som behandlare kan lära dig att tolerera patienters projektioner och samtidigt lära dig något om dig själv? Förhoppningen är att ge inspiration och nya färdigheter till dig som lyssnare som du kan använda i såväl ditt professionella som privata liv:

  • Ångestreglering
  • Deaktivera projektioner
  • Utveckla egen projektionstolerans.
Thomas Hesslow

Föreläsningen är gratis och inga förkunskaper krävs. Den riktar sig i första hand till psykologer och psykoterapeuter, men är öppen för alla som är intresserade.

Thomas Hesslow och Liv Raissi är leg. psykologer, verksamma i kliniskt arbete och som handledare och lärare inom ISTDP. De är båda knutna till ISTDP-institutet (istdpinstitutet.se) samt till Svenska föreningen för ISTDP.

Föreläsningen sker på Zoom den 23/2 kl 18.00 men kommer även att livestreamas i evenemanget på facebook. Zoomlänk kommer publiceras i evenemanget på facebook, som är öppet för alla att titta på även om man inte är registrerad på facebook.

[UPPDATERING 25/2]:

Här är powerpoints från föreläsningen:

Och här kan du se en inspelning av föreläsningen:

Onlineworkshop med Joel Town om skörhet i mars

I mitten av mars kommer Joel Town hålla en workshop online om arbete med psykologisk skörhet utifrån ISTDP.

Joel Town har under många år varit en av Allan Abbass närmaste kollegor vid Halifax Centre for Emotions and Health. Som forskare har han publicerat den hittills bästa ISTDP-studien hittills, Halifax Depression Study, och ett antal olika studier på verksamma mekanismer i affektfokuserad terapi. Hösten 2019 besökte han Göteborg och föreläste om behandlingsresistent depression. I väntan på att pandemin är över så kommer han nu att hålla en onlineworkshop på temat arbete med psykologisk skörhet “Restructuring fragility“.

joel town portrait
Joel Town

Psykologisk skörhet (“fragility“) har en central roll i ISTDP. Medan en del människor reglerar känslor genom att distansera sig, kontrollera och intellektualisera så kännetecknas skörhet av att känslopåslag ofta orsakar hög ångest i form av svårigheter att tänka, se och höra klart (“cognitive-perceptual disruption”). Dessa ångestreaktioner kräver i sin tur genomgripande, regressiva försvar såsom projektioner, förnekelse och splitting för att hållas borta. Kombinationen av dessa kognitiva-perceptuella rubbningar och regressiva försvar kan leda till en mängd olika problem såsom fragmenterad självbild, paranoida föreställningar, psykossjukdom, personlighetsproblematik, ätstörningsproblematik, funktionella somatiska besvär, svåra depressioner och olika ångestsyndrom.

Under workshopen kommer Joel att gå igenom valda delar ur tre olika behandlingar: en patient med PTSD, en med OCD och en med funktionella neurologiska besvär. Alla tre har någon form av psykologisk skörhet som behöver omstruktureras som en del av behandlingen. I de två korta klippen nedan beskriver Joel hur kursen är upplagd.

Presentation av workshopen, del 1
Presentation av workshopen, del 2

Vill du veta mer om Joel så kan du läsa en intervju som vi gjorde med honom här på ISTDPsweden för lite drygt ett år sedan. Du hittar intervjun här.

Praktisk information

Datum och tider: 18-19:e mars, 14.00-22.00

Målgrupp: Personer som läser eller har läst Coreutbildning inom ISTDP eller annan EDT-modell.

Pris: 2500-3500 SEK ($372-531 kanadensiska dollar) beroende på rabatter och förköp

Biljetter: https://www.eventbrite.ca/e/restructuring-fragility-using-istdp-tickets-134044979141

The limitations of ISTDP. Part 1: Jon Frederickson

What are the limitations of ISTDP? What would a balanced view of ISTDP be like? Just as any approach to psychotherapy, ISTDP is subject to both idealization and devaluation. Over the past few years, we at ISTDPsweden.se have published quite a lot of positive stories and news about ISTDP. Now it’s time to do some balancing. We sat down with some prominent ISTDP clinicians to discuss the shortcomings and downsides of ISTDP. Here’s the first part, an interview with Jon Frederickson.

On SUITABILITY FOR ISTDP

As we’ve talked about before, ISTDP is not a panacea. Which type of problems and patients are not suitable for ISTDP? 

Jon Frederickson discussing a balanced view of ISTDP
Jon Frederickson

Jon Frederickson: Nothing is a panacea in the field of mental health. Types of problems not suitable for ISTDP would include the treatment of traumatic brain injury, neurocognitive deficits, and genuine autism spectrum disorders (not including those mistakenly diagnosed).

Generally, we should offer supportive and not exploratory psychotherapy to patients currently abusing drugs until we have built the affect tolerance that would make exploratory therapy possible. Likewise, some psychotic patients in a severe regression and severely depressed patients may require medication and supportive psychotherapy before a trial of exploratory therapy should be attempted.

ON LEARNING ISTDP

Just how difficult is ISTDP to learn? As far as I’ve heard, no one ever graduated from Davanloo’s training. Should learning ISTDP be easier? 

Jon: It’s not just a matter of ISTDP being hard to learn. Learning to be a really good therapist is hard. That is why it is relatively rare. Twenty percent of therapists get eighty percent of the good results. And that is true within each model of therapy. It is really hard to become a highly effective therapist in any model of therapy. You may be under the illusion that you’ve “learned” the model, but the outcome research shows that there is no relationship between our perception of our ability and our actual effectiveness.  

Should learning this be easier? Should learning to be a professional musician be easier? Should learning to be a chess master be easier? No.

It should be hard because it is hard. That is reality. However, in the case of psychotherapy: should our teaching be better? Yes.

Research shows that graduate training has no effect on therapist outcome. What a disaster! Should our supervision be better? Yes, because research shows that 93% of therapy supervision is inadequate and 35% harmful.

At least in music and chess, it is clear what skills need to be learned and there are materials which train students in those skills. We have no agreement on the fundamental skills necessary for effective practice in psychotherapy and no materials for training in those skills. So, in response to your question, yes and no. Learning a complex skill like psychotherapy should be just as hard as becoming a violinist.

Yet, it is currently way too difficult to achieve this skill level as therapists because of the poor quality of supervision generally available. As well as the inadequate, indeed, useless quality of graduate training. The useless seminars offered which do not show effective treatment, and the failure to use videotapes to develop an empirically validatable model of teaching and supervision.

In case you wonder if I am outraged by this state of affairs, you read me accurately.

ON JARGON

Unlocking the unconscious is sometimes described as a unique aspect of ISTDP. But other models also facilitate emotional breakthroughs and spontaneous reporting of previously repressed material. Could the jargon mystify the therapy process and put ISTDP at risk of distancing from other models?

Jon: Obviously, any emotionally transformative human experience involves a breakthrough to feelings that were previously out of awareness. It even happens at movies! One danger in any model occurs when we use jargon to “professionalize” our field and to create a sense of mystique such that outsiders “could not possibly understand” what goes on behind closed doors.

Jargon creates another danger: we might accept a piece of jargon, usually a description, and mistake it for an explanation. As a result, steps in logic are skipped, and flaws in an argument remain invisible. In case you wonder what I mean, here are some common vague terms which are ill defined and have come to mean everything: mindfulnessawareness, and superego. Here is a term which doesn’t mean what it claims: diagnosis. In fact, what we call diagnoses are merely a description of symptoms, not a diagnosis of their cause.

Do you think there’s a need for a conceptual “makeover” in ISTDP to facilitate dialogue with other models? 

Jon: I don’t think ISTDP needs a makeover as you suggest. I think all therapists in all models need to abandon vague concepts, acronyms, and made up words for plain English, or whatever your native language is. If you cannot explain what you are doing so it could be understood by an adolescent, either your language is a barrier, or you do not fully understand what you are trying to say.

We work with humans, speaking a human language of the heart. Any theory we describe should be able to be put in these terms. If we dropped jargon, we could even talk to other clinicians. As it is, today much clinical dialogue at conferences becomes useless because the exchange of abstractions takes the place of examining the actual data. And the narcissistic display of mysterious language becomes a way to avoid the humbling act of revealing one’s actual work.

ON SUPERSHRINKS AND RESEARCH GAPS

Even though there’s more and more research showing the efficacy of ISTDP as a whole, there’s still not so much high-quality research on the different ingredients of the therapy. A notable contribution is the recent Iranian study showing that ISTDP without challenge was just as effective as standard ISTDP. Given the lack of studies, ISTDP is largely an “oral tradition” where the experience of specific prominent therapists (be that Davanloo or yourself, for example) is very influential. What are some of the challenges with the specific ingredients of ISTDP?

Jon: The Iranian study was important, but like all studies, it’s easy to forget the context. In fact, challenge is appropriate only with about 25-30% of patients, the ones who primarily regulate feelings with isolation of affect. Challenge is not appropriate for the other seventy percent of patients who are in repression and fragility. So it should be no surprise that ISTDP without challenge would be effective, because that is the effective form of ISTDP for 70% of patients!

When students try something I suggest, sometimes it works, sometimes it doesn’t. Why? Sometimes they aren’t doing what I suggest. Sometimes I was wrong; I misread the patient, and the patient’s response gives a clearer idea of how to proceed. Sometimes, the therapist is initially helpful without realizing it, but is unable to understand and categorize the patient’s subsequent responses. I don’t think the issue is the individual clinician per se, although the effect of the therapist is powerful. I see repeatedly that there are certain patterns of response across patients and across cultures. When we address these patterns – feelings, anxiety, defenses, and transference resistance – we find patterns of response to intervention.

Now we get to the interesting question: the relationship between principles and rules. For instance, when a patient is struggling to bear mixed feelings, the principle is to help the patient bear mixed feelings without anxiety shifting out of the striated muscles. Sometimes, to make things simple, people make up a rule: “Thou shalt pressure to feelings in this way. Repeat after me!” The student, alas, learns to become a clone who follows rules rather than a person who operates according to principles. There are many interventions that could embody the principle of building affect tolerance. And those interventions could be in response to specific words or dynamics the patient has used. They could arise from the therapist’s experience, feelings, and intuition. They could arise from their mutual co-created responsiveness.

In music, the voice leading (how voices related to each other, for instance, in a fugue) was not supposed to have parallel fifths. That was a rule. Suddenly Debussy comes along and he uses all kinds of parallel voice leading to create effects of great beauty. What had been a rule was revealed to be subject to a higher principle. Thus, it could be broken.

Alas, the early phase of ISTDP training often involved people following rules without understanding the overarching principles, to which those rules are subject. If we ritualistically follow rules, therapy is very easy to learn, though robotic. If we follow principles, then we understand the purpose of our interventions, and that allows for creativity in the therapist and responsiveness to the patient.

Good therapy is like jazz. A jazz musician knows the key, the melody, the harmonies, the underlying principles and he improvises based on that underlying structure. He appears to be breaking rules, yet he is guided by underlying principles. A good teacher orients you to principles whether he is teaching you chess, music, or therapy.

ON IDEALIZATION AND DEVALUATION

Historically, the ISTDP community has unfortunately been subject to sect-like behavior such as a strong idealization of charismatic figures (such as Davanloo) along with exclusion and devaluation of critical voices. Is there something in particular that makes ISTDP vulnerable to this? What can we do to safeguard against this in the present and future? 

Freud - a balanced view
Sigmund Freud

Jon: As we know from the work of Bion and other group theorists, when humans form groups, groups become irrational. 

Friedrich Nietzche said that earth is the insane asylum of the universe. Every day we see plenty of evidence for this. Idealization of teachers happens in all models to greater and lesser degrees. Think of Freud, Klein, Davanloo, Rogers, or Beck. Every one of them has been idealized, and each of them has been devalued.

There will always be some people who want to idealize their leader and devalue the rest. We have to understand this as not a problem of a given model, but a problem of the human condition. To avoid the anxiety that our knowledge is partial, our theory will be changed and surpassed is the way of all scientific knowledge, and that whatever we create today will be forgotten in the mists of time, we seek magic.

We idealize a model and view it as the final, complete answer. We idealize some figure. Then we devalue other models and teachers. Then we imagine we are part of some secret society of superior therapists in contrast to all those “others.” This pattern has been described in cults, and, sadly, this kind of cult formation is common in the therapy field. All we can do is make ourselves aware of this temptation to idealize and devalue.

Melanie Klein

And we can also step back and realize what makes us anxious: 1) our knowledge is always partial; 2) we will never have all the answers; 3) we will always be flawed and fail with some people; 4) we will never have the final, complete understanding of the human condition in our lifetime; and 5) whatever we achieve, whatever we build is transient and will disappear. This is reality.

When we cannot bear this death anxiety, we engage in the denial of death through the magical claim that we have found the eternal answer, the eternal group, and the theory that has somehow transcended time. Due to death anxiety, this pattern will probably always recur in humanity, including groups of therapists.

OTHER LIMITATIONS AND WEAKNESSES

Do you see other major limitations or weaknesses in ISTDP? 

Jon: My major concern here does not have to do with ISTDP but with the psychotherapy field as a whole. Our understandings all too often are not linked to other areas of knowledge such as sociology, group theory, family studies, and economics. These different fields appear as silos. Take for instance the study of patients who suffer from borderline personality structure or psychotic patients. There is so much good research on the relationship between their psychological difficulties and predictable patterns of family dysfunction.

Yet this research keeps getting forgotten, only to be done again by the next generation. These patients are often examined only from the individual perspective, and we forget the family system that generates these patterns. We look at psychological issues, yet we seem to have forgotten the role of social class and capitalism in character development. Fromm wrote much on that, yet today in the US it is a taboo to recognize the role of class.

Or look at racism in the US or the caste system in India as examples of the transgenerational transmission of trauma. And then there is the tendency to underestimate the role of neurocognitive deficits and brain injury in borderline and psychotic patients. The psychotherapy field has become so focused on the individual, that we easily lose sight of the group and family context, the class context, and the biological context. Then we end up with these different research silos: each reducing the patient to one of these categories, when we need to open up to the interrelationships between them.

Do you find there are aspects of ISTDP that we have to address and change in order for the method to thrive? 

Jon: It depends on how you define ISTDP. Some describe it as the method. If so, that is ritualism, and, yes, that should be changed. Some describe it as what some teachers do. If so, that is idol worship, and that should be changed. For some, it is a set of rules, and that should be changed.

For me, ISTDP is a set of meta-theoretical principles which allow us to integrate any of a number of techniques. The most important principle is to assess each patient response to intervention to find out if you met the patient’s need in the moment. And these principles are based on a psychoanalytic theory of childhood development and attachment theory. The techniques of cognitive-behavioral therapy, somatic experiencing, gestalt therapy, or internal family systems, you name it, can be incorporated because the key issue, no matter what technique you use in the moment, is: am I meeting the patient’s need in this moment as revealed in her last response to intervention?

In this sense, I am suggesting that we need to move beyond the idea of a model toward an integrative way of thinking and responding. Models can only point toward that. Replication of models does not lead to good outcome. We have to foster a kind of integrative emotional feeling and responsiveness in our work that models and theories can only point toward.

The best therapists in each model look surprisingly alike according to research. This suggests to me that the key factor is not just their model, but a quality of thinking, feeling, responsiveness, and self-reflectiveness that is filtered through their model.

It’s like driving. It doesn’t matter what kind of car we see. It’s the nut behind the wheel.


Jon Frederickson’s latest book Co-Creating Safety: Healing the Fragile Patient came out a couple of weeks ago.

If you liked this article, you might find our other material interesting. Following this link you can find more material in english. Below you’ll find a list of our recent interviews.