AVANCERAD HANDLEDNINGSGRUPP ISTDP

Välkommen till handledningsgrupp hos Länka vårterminen 2023!

Liv Raissi

Vad är det? Länkas handledningsgrupp riktar sig till dig som gått klar core-utbildningen och längtar efter sammanhang för att bli sedd och uppmuntrad i din fortsatta utveckling som ISTDP- terapeut. Den är riktad till dig som har teknisk kunskap kring interventioner, men upplever hinder inom dig själv att komma vidare i din utveckling. Fokus ligger på videohandledning, rollspelsövningar, och diskussioner kring relevanta såväl professionella som personliga teman. Gruppen möts med syftet att utveckla kapaciteten att möta och ta hand om våra patienters och våra egna känslomässiga låsningar och blinda fläckar. Du förbinder dig till en termin i taget och har med dig terapivideo att handledas på till varje tillfälle. Max antal i gruppen är fyra stycken.

Var är det? Via zoom videolänk, samt en hel dag i Länkas retreathus i Floda, 30 min utanför Göteborg.

När?
Torsdag 9 februari kl 8:30-11:30
Torsdag 23 februari kl 8:30-11:30
Torsdag 9 mars kl 8:30-11:30
Torsdag 23 mars kl 8:30-11:30
Torsdag 6 april kl 8:30-11:30
Fredag 21 april kl 9:00-16:00 i Floda
Torsdag 11 maj kl 8:30-11:30

För vem? Du som har gått klart core. Max 4 deltagare.

Pris? 1500 kr exkl. moms/tillfälle. Betalas via faktura månatligen.

Arrangör: Länka drivs av Liv Raissi och Shahir Mansouri sedan 2022. Med Liv som behandlingsansvarig och Shahir som praktisk ansvarig tar de emot för terapier, retreatgäster samt utbildningar. Liv Raissi är leg psykolog och certifierad ISTDP-terapeut och ISTDP- handledare. Hon är en av grundarna till det svenska ISTDP-institutet. Utöver terapier och utbildningar i egen regi undervisar Liv på Högskolan Sapu. Liv har tidigare jobbat utifrån KBT-modeller, framförallt traumafokuserad KBT (prolonged exposure) på en PTSD- mottagning. För närvarande går hon en utbildning i psykedelisk assisterad terapi som avslutas i november 2022. Hennes utgångspunkt som terapeut är att utifrån ett öppet hjärta och följsam hållning bidra med specifika interventioner anpassade efter varje patient.

Anmälan: info@lanka-retreats.com

Länka – integrerande retreats www.lanka-retreats.com

Här är informationen som PDF:

PRE-CORE UTBILDNING I STOCKHOLM FEBRUARI 2023

Välkommen till introduktionsutbildning intensiv dynamisk korttidpsykoterapi, ISTDP, i Stockholm den 13-15 februari 2023. Kursen omfattar tre heldagar och ger en grundläggande introduktion till ISTDP. Följande moment ingår:

  • en introduktion till de grundläggande teoretiska principerna inom ISTDP
  • övning i att etablera en god arbetsallians och ett emotionellt präglat fokus för behandlingen
  • övning i att bedöma patientens ångestnivå och ångestreglering ! övning i att identifiera och hantera försvar och motstånd

Kursen leds av leg psykolog Niklas Rasmussen, certifierad ISTDP-terapeut och ISTDP- handledare.

Deltagarantalet är begränsat till 10 personer. Den lilla gruppstorleken ger stort utrymme för varje deltagare att bli mött utifrån sin individuella kunskapsnivå. Kursen hålls i trevliga lokaler centralt i Stockholm.

Introduktionskursen är ett behörighetskrav för att läsa den treåriga fördjupningsutbildningen i ISTDP (sk. Core-utbildning). Rasmussen Psykoterapi AB startar en ny core-utbildning under våren 2023 och det finns möjlighet att anmäla sig till den i samband med denna pre-core.

Mer information om ISTDP-utbildning finns på www.istdpinstitutet.se

Plats: ISTDP-mottagningen Stockholm, Timmermansgatan 9, Stockholm

Tid: 13-15 februari 2023, samtliga dagar kl. 09.00 – 17:00.

Målgrupp: Kursen riktar sig till psykologer, psykoterapeuter och psykologstudenter samt annan vårdpersonal som kan ha nytta av grundläggande ISTDP-färdigheter i sitt arbete.

Kostnad: 5000 kr exklusive moms (heltidsstudenter betalar 3500 kr exkl. moms)

Anmälan: Skicka din anmälan med namn, fakturaadress, arbetsplats och yrkeskategori till rasmussenpsykoterapi@gmail.com. Sista anmälningsdag är 2023-02-01.

Mer information om Niklas Rasmussen och Rasmussen Psykoterapi AB finns på www.rasmussenpsykoterapi.se Varmt välkommen med din anmälan!

Här finns denna information som utskriftsvänlig PDF:

Pre-Core i Stockholm till våren 2023

Sandra Ringarp

Välkommen till ISTDP-institutets introduktionsutbildning i Stockholm 24-26 april 2023 med Sandra Ringarp som lärare. Kursgruppen träffas under tre dagar för teoretisk undervisning, färdighetsbyggande övningar och videobaserad undervisning. 

Upplägg

Kursen omfattar tre heldagar och kommer att innehålla föreläsning, filmvisning från terapisessioner och rollspel där du får möjlighet att öva på specifika färdigheter. Teorin bakom ISTDP kommer att varvas med praktiska övningar. Vi kommer att fokusera på din arbetsallians med patienten, på att identifiera och reglera ångest på olika nivåer och på att känna igen och arbeta med olika typer av hinder i terapiprocessen – allt för att du tillsammans med patienten ska kunna jobba för att nå dennes mål. 

Introduktionskursen är en givande fristående kurs för dig som är nyfiken på att arbeta affektfokuserat. Den är även ett behörighetskrav för att läsa den treåriga ISTDP-utbildningen Core, om du önskar göra detta senare. Flera coreutbildningar kommer att starta på olika platser i Sverige under 2023, och Sandra Ringarp och Glenn Kristoffersson planerar att starta en coreutbildning i Stockholm till hösten 2023 . Mer information om utbildningar kan du hitta på www.istdpinstitutet.se.

Lärare

Sandra Ringarp är leg psykolog och certifierad ISTDP-terapeut samt lärare och handledare vid ISTDP-institutet. Sandra har arbetat med ISTDP sedan 2013 inom vuxenpsykiatrin, smärtvården och nu i privat regi på ISTDP-mottagningen i Stockholm. Hon är också upphandlad som handledare inom flera regioner. Efter att ha avslutat sin coreutbildning 2016 har Sandra fortlöpande specialiserat sig inom ISTDP genom utbildningar och avancerad handledning, med bland annat Allan Abbass och Reiko Ikemoto-Joseph. Sandra är ordförande för Svenska föreningen för ISTDP. Sandra har HBTQI-kompetens och särskild kompetens inom långvarig smärta och utmattningssyndrom. Hon är även aktuell med boken ”Ångest för alla” på Natur & Kultur förlag. 

Målgrupp

Kursen riktar sig till leg psykologer, leg psykoterapeuter, psykologstudenter som påbörjat utbildningens kliniska del samt andra yrkesgrupper med grundläggande psykoterapiutbildning. 

Praktisk information

Plats: Centralt i Stockholm.

Datum: 24-26 april.

Kostnad: 6000 kr exkl. moms (heltidsstudenter betalar 4 500 kr exkl. moms).

Anmälan:Skicka din anmälan med namn, fakturaadress, arbetsplats och yrkeskategori till kontakt@ringarppsykologi.com. Anmälan är bindande från 30 dagar innan kurstillfället.

Frågor: Om du har frågor kan du vända dig till kontakt@ringarppsykologi.com

Här kan du ladda ner informationen som utskriftsvänlig PDF:

Ola Berge: “ISTDP erbjuder ett perspektiv som saknas i psykiatrin”

I den här intervjun diskuterar Ola Berge sitt arbete med ISTDP inom psykiatrin i allmänhet, och om arbetet med gruppterapi i synnerhet. Ola är leg. psykolog, ISTDP-terapeut, handledare och lärare. Han arbetar vid Mottagningen för ångestsjukdomar och för personlighetssyndrom, S:t Eriksplan, Norra Stockholms Psykiatri.

Ola Berge
Ola Berge

Hur känns det att ni ska börja forska till hösten?
Blandad kompott! Å ena sidan är det roligt att kunna bidra till ISTDP-forskning, som jag ser som en nödvändighet för att sätta ISTDP på kartan, i synnerhet Regionernas kartor! Det är också roligt att, förutom med min käre kollega Niklas Höglund som jag håller behandlingen tillsammans med, samarbeta med en så kompetent och trevlig forskargrupp bestående av Björn Phillips, Karin Lindqvist och Jakob Mechler

Å andra sidan är det såklart en utmaning att göra utrymme för ett forskningsprojekt i ett redan pressat schema. Vidare måste jag också erkänna att det triggar vissa prestationsdemoner då ens lilla mottagningsprojekt plötsligt ska torgföras i forskningsvärldens stränga ljus. Som tur är verkar ingen annan i gruppen dela mina våndor, vilket har en lugnande effekt på mig.

Sedan 2015 bedriver du ISTDP inom psykiatrin. Först vid Ersta Diakonis nu nedlagda mottagning för vårdpersonal, sedan på ISTDP-teamet vid Psykiatri Nordväst i Sundbyberg och nu på Norra Stockholms Psykiatri, vid Sankt Eriksplan sedan 2019. Kan du berätta om dina lärdomar och erfarenheter av att arbeta med ISTDP inom psykiatrin?
Det finns ju massor av saker, men den kanske viktigaste är att det perspektiv vi arbetar med utifrån ISTDP verkar erbjuda något nytt till många patienter, även dem med långa vårdkontakter bakom sig. Det känns nästan mer som regel än undantag att vårt fokus på patientens egen upplevelse av sitt lidande, och vårt sätt att konceptualisera deras problematik, bidrar med nya perspektiv. Det finns mycket att säga om vad det handlar om, men ”the bottom line” för mig är att det är tydligt att ISTDP erbjuder perspektiv som saknas och som verkar skapa hopp hos patienter som många gånger redan gett upp (eller som vården har gett upp om!). Vad kan vara viktigare än det?

Många som är intresserade av ISTDP undrar om det går att arbeta med ISTDP inom det offentliga. Vad har du gjort för att få utrymme att göra det?
Det enkla svaret är: det går! Jag har sökt mig till mottagningar där jag uppfattar att det finns en öppenhet och nyfikenhet på det här sättet att arbeta. Därefter har jag försökt att vara tydlig med vad jag gör och stå för det. Det kan ju vara lättare sagt än gjort i en offentlig vårdorganisation som så ofta nedvärderar relationella och komplexa perspektiv. Därför har det varit väldigt viktigt att hitta stöd hos kollegor, och inte minst, hos mina chefer. Det har varit väldigt skönt att känna att jag har tillit från min chef när kontakter börjar storma, vilket ju händer då och då när man arbetar med personlighetssyndrom. 

Eftersom det som sagt kan vara ansträngande att arbeta på ett sätt som ligger delvis utanför det rådande paradigmet, har det för mig varit avgörande att hela tiden hålla levande varför jag tycker att det är viktigt att arbeta som jag gör. För mig handlar det om att hitta tillbaka till att min lojalitet är gentemot patienten och det liv vi delar i terapirummet, i första hand. Organisationens fokus på snabba avslut, produktion, vårdplaner, krisplaner etc. behöver hamna i bakgrunden. På samma sätt som vi uppmuntrar patienter att uppmärksamma sig själva i stället för kritiska tankar de har om sig själva, behöver vi tänka om vårt arbete. Det fina med det arbetet, som många gånger kan kännas svårt, är att det hjälper oss att utvecklas som personer, och alltså även som terapeuter. Jag väljer att se det som att regionens brister och försvar, precis som patientens, utövar en press på mig som ger mig möjlighet att arbeta med de reaktioner det väcker inom mig. 

En sista avgörande faktor för att orka är fungerande, metodspecifik, handledning. Utan det skulle jag varit utbränd för länge sen. Jag tror att det är viktigt att handledningen inte har ett ensidigt tekniskt fokus, utan att det finns utrymme för att arbeta med ens personliga reaktioner på det svåra arbete vi gör. Jag har haft turen att kunna erhålla fantastiskt fin handledning av Tobias Nordqvist sedan jag började med ISTDP för ca 8 år sedan. Det har varit en fascinerande process där det på ett plan känns som att jag får samma handledning varje gång (”Märker du att du börjar försöka styra processen?”) samtidigt som det känns som jag lär mig något nytt varje gång. Att definiera skillnaden mellan bra handledning och psykoterapi känns ibland som hårklyveri. Eller det är i alla fall inte tydligt för mig var gränsen går.  

Har du några konkreta tips eller råd att ge till andra som försöker få sina chefer att investera i ISTDP? Vilka aspekter av ISTDP är viktiga att betona?
Som jag uppfattat det är de mest intressanta aspekterna av ISTDP-behandling från ett chefsperspektiv tre saker. Det första är att vi i princip är positiva till att träffa alla patienter eftersom det finns väldigt få förutbestämda exklusionskriterier. Jag har många gånger blivit förvånad över hur ovanlig en sådan ingång är, och hur starkt motstånd vissa patienter tycks väcka hos behandlare eller mottagningar. Att för chefer få in psykoterapeuter som säger ja till patienter är en lyx!

Det andra är att många som håller på med ISTDP, VILL träffa patienter, snarare än att på olika sätt söka vägar bort från det kliniska. Förutom att det bidrar till ”produktion” så bidrar det också till positiva processer på en arbetsplats. 

Det tredje är ju såklart potentialen att ha korta behandlingar. Här är det viktigt att understryka att de flesta av oss sannolikt inte har kortare behandlingar än våra kollegor med andra inriktningar med motsvarande patienter. Men så länge vi kan hänvisa till studier som Allan varit inblandad i så tenderar chefer att bli intresserade. Exempelvis var det roligt att se hur det började glittra i ögonen på min tidigare verksamhetschef då jag, i min argumentation för att vi skulle erbjuda Coreutbildningen på NSP, berättade om effekterna av ETT (!) ISTDP-samtal (Allans trial therapy-studier). Då visste jag att jag var hemma! 

Eftersom jag bara har arbetat inom specialistpsykiatri i Region Stockholm så kan jag bara svara utifrån hur det har varit. Exempelvis verkar ju de som är verksamma Region Skåne eller arbetar inom Första linjen ha väldigt annorlunda förutsättningar. Men det kanske går att generalisera något över Regions- och vårdnivågränserna. 

Ett bra sätt att komma igång med ISTDP är att ta de patienter som inte tydligt passar för de behandlingar man kan erbjuda eller som inte kommit vidare efter att man prövat (vårdprocesskartornas) förstahands-behandlingar. Förutom att det underlättar för ens kollegor och mottagningen (eftersom det ofta är komplexa patienter det handlar om), så innebär det också att man slipper försvara sin praktik i relation till vårdprocessfanatiker. Det är helt enkelt ett win-win-erbjudande som är svårt att säga nej till. Det kan vara på sin plats att förtydliga att det inte innebär att jag/vi nödvändigtvis lyckas hjälpa alla dessa patienter. Men genom ISTDP har vi i alla fall en metod genom vilken vi kan försöka. 

Som jag nämnde ovan tror jag att det är viktigt att se till att man har ett uttalat stöd för sitt sätt att arbeta hos sin chef (åtminstone sin närmaste). För min del har det varit väldigt stor skillnad att arbeta på arbetsplatser där jag känner stöd hos min chef jämfört med när det är något som man gör ”på nåder”.

Så skapa team och ta plats tillsammans med kollegor ni gillar! Läs Thomas Lathund för att starta ISTDP-team

Se till att ni får kompetent handledning! Idag finns det många duktiga handledare tillgängliga för upphandling(sic!) också om man sitter på en mindre ort, eftersom det fungerar väldigt väl att ses över Zoom.

Låt inte tvivlet hindra er! Det ni gör är ISTDP, även om det inte ser ut som det vi ser när vi tittar på presentationer. Ni kommer att lära er och hitta ert sätt på vägen, det finns inget annat sätt. Vi kämpar alla!

I några år har ni arbetat med ISTDP i gruppformat på din mottagning. Vad är det för typ av patienter som erbjuds ISTDP i grupp och hur ser formatet ut?
Vi har utgått från Jon Fredericksons Strukturerade Gruppterapimanual (version tre) som vi sedan ändrat lite i och anpassat till förutsättningarna på vår mottagning. Manualen vänder sig till sköra patienter och syftar främst till att hjälpa dem att känna igen och reglera sin ångest, och bryta försvar som hindrar dem att göra det på effektiva sätt. Idén att pröva gruppen kom till utifrån ett behov på mottagningen att hitta framkomliga vägar för patienter som ”redan prövat allt”. Många av dessa patienter satt fast i stödkontakter som varken de eller behandlarna var nöjda med. Det var patienter som man från mottagningens sida hade gett upp om, inte för att man inte brydde sig utan för att man inte visste vad mer man kunde erbjuda. 

Jag hade precis pratat med Jon som berättat om den gruppmanual han utvecklat för patienter med drogmissbruk, som var utformad för att möta sköra patienter (eftersom man kan se missbruk i sig som konsekvensen av primitiva försvar). Jon har ju en förmåga att få saker att verka enkla, så jag blev inspirerad och tänkte att behandlingen kanske skulle vara ett alternativ för våra ”hopplösa” patienter på mottagningen. Jag såg det som en chans att erbjuda dem en aktiv behandling som förhoppningsvis kunde hjälpa dem att bryta negativa spiraler och på så sätt ge dem lite hopp tillbaka. Jag lyfte idén med min chef och mina kollegor som alla var positiva till att jag försökte få igång en grupp.

Jag pratade med min kollega Niklas Höglund som precis bestämt sig för att börja Coreutbildningen och han var positiv till att vara co-terapeut med mig. Vi konstaterade att det var en utmaning att lösa relationen mellan oss i relation till gruppen, eftersom vi både var kollegor samtidigt som jag var mer erfaren att arbeta med ISTDP och dessutom är hans lärare på Coreutbildningen. Vi kom fram till att vi, i likhet med allt annat i processen kring den här gruppbehandlingen, behövde lösa det efterhand eftersom vi inte haft någon planeringstid tillgänglig. 

Så den första gruppen bestod av en disparat grupp patienter som förenades i att de kämpade med komplex problematik. Alla som började hade en EIPS-diagnos plus andra ”tunga” diagnoser, som så många andra som varit i psykiatrin länge. Vi hade två tidiga avhopp (typ efter två/tre gånger) och fortsatte sen i en grupp bestående av fem patienter. Gruppen kom att fortsätta i två år, en resa där jag och Niklas hela tiden utvecklat  vårt sätt att arbeta utifrån de situationer som uppstått. Vi startade så småningom upp även en andra grupp som löpte parallellt med den första och som pågick i drygt ett år. 

Vi utgick som sagt från Jons grupp-manual, där seat of courage (”Modets stol”) ingår. Kortfattat var vårt upplägg att vi inledde med en kortare psykoedukativ fas där vi berättade om ångest utifrån ett ISTDP-perspektiv. Här la jag till övningar från Pat Ogdens Sensorimotor psychotherapy som jag tänkte kunde vara ett sätt att mjukstarta ångestreglering i grupp och dessutom ge patienterna konkreta övningar i att vara medveten om sin kropp på ett tryggt och förutsägbart sätt. I den andra fasen turades patienterna om att sitta i seat of courage och reglera sin ångest inför de andra, medan gruppen hade som uppgift att tänka kring vilken typ av ångestsymtom patienten beskriver (”över eller under tröskeln?”). I den tredje fasen började vi ett försiktigt arbete utifrån hela triangeln, där patienterna turades om att arbeta i längre pass tillsammans med en terapeut. Gruppen uppmuntrades parallellt att tänka kring arbetet utifrån konflikttriangeln. I slutet av varje  individualpass reflekterade vi tillsammans kring patientens process med fokus på framsteg och vad som uppfattats som hjälpsamt för patienten. 

En central komponent i behandlingen, förutom det tydliga fokuset på ångestreglering, är att Jon på ett karaktäristiskt sinnrikt sätt konstruerat gruppen så att patienterna får arbeta med projektiva processer på både direkta sätt (i Modets stol) och indirekta sätt (när de mentaliserar/intellektualiserar kring sina medpatienters projektioner i rollen som medterapeuter). 

Är gruppbehandling något som erbjuds av kostnadseffektivitetsskäl, eller finns det särskilda styrkor med gruppformatet som gör detta särskilt lämpligt inom psykiatrin?
Kostnadseffektivitet är väl i alla fall det officiella skälet. För min egen del handlar det primärt om att kunna erbjuda patienter som har svårt att få tillgång till behandling någonting som kan bidra till att sätta igång någon typ av positiv spiral. Som jag nämnde ovan så handlar det om ”hopplösa” patienter men också om patienter med komorbiditet som gör att de exkluderas från behandlingar per automatik, som exempelvis de många patienter som har en autismdiagnos någonstans i diagnoslistan. 

Sen är det klart att om man kan hitta en behandling som visar sig vara ”kostnadseffektiv” är ju det positivt, med tanke på att det gör den enklare att sprida och implementera. 

En återkommande fråga i litteraturen om gruppterapi är den om hur strukturerat arbetet ska vara. Ska gruppen ägna sig åt övningar eller åt mer fritt utforskande? Har din förståelse för gruppterapi förändrats under de här åren, och i så fall, hur?
Det är en intressant fråga och en av de sakerna vi brottats mest med under behandlingen, d.v.s. i vilken utsträckning man kan använda sig av grupprocessen för att hjälpa patienterna framåt. En styrka i Jons format är att gruppen regleras av det mycket strukturerade formatet och att processerna hela tiden går genom terapeuterna. Fördelen med det är att gruppen blir ”säkrare”. Nackdelen är att arbetet kan hamna i att det blir ”individualterapi i grupp” och man går miste om kraften som finns i en konstruktiv grupp.

I den första gruppen vi startade, som vi träffade i två års tid, så laborerade vi mycket med att hitta ett format där vi kunde inkludera gruppdeltagarna som inte arbetade direkt med terapeuten. I den processen kom vi att lämna manualen till viss del och hittade till slut ett format som vi kände oss nöjda med. Svårigheten är att det finns stora risker med att släppa grupprocessen mer fri i en grupp med sköra patienter, eftersom processen på ett ögonblick kan eskalera och leda till utagerande i projektivt färgade processer (vilket vi har fått erfara ett antal gånger). Det man däremot vill åt, eller i alla fall som jag ser det, är ju att grupprocessen kan skapa en delaktighet i ett Vi, vilket för vissa av de här patienterna kan innebära ett första darrande steg ur en livslång inre isolation. 

För min personliga del finns det någonting väldigt skört och vackert i att sitta i gruppen med de här människorna som har och har haft det så extremt tufft i livet, utifrån en ambition att så gott vi kan försöka hjälpa varandra där det är svårt. Jag tror att det är något bara i själva ansatsen att göra det här tillsammans, som är viktigt och hoppingivande (även om patienterna också är livrädda).

Björn Philips

Nu ska ni sätta igång med ett forskningsprojekt till hösten, för att utvärdera era gruppbehandlingar. Vad är bakgrunden till projektet?
Det började i att SU och Region Stockholm utannonserade projektpengar i ett samarbete som syftar till att befrämja forskningsansatser och utveckling av verksamheten inom Regionen. Professor Björn Phillips frågade då sina doktorander Jakob Mechler och Karin Lindqvist om de kände till några nya intressanta behandlingsansatser inom regionen. Jakob hade då hört talas om vår gruppbehandling och var nyfiken på den. Han kontaktade mig och frågade om jag skulle vara intresserad av ett samarbete, och på den vägen blev det. 

Vad håller du på att lära dig som terapeut just nu?
Allt! Jag går Allan Abbass kurser om severe fragility och försöker integrera hans arbete med ”modes” och hans sätt att reglera ångest och primitiva försvar genom att fokusera på skuld (”The immersive approach”). Jag försöker förstå hur jag kan arbeta med patienter med starka självbestraffande överjag utan att dras in i låsta relationella positioner. Jag försöker hitta ett sätt grundat i mig själv att arbeta med patienter med högt motstånd. Kort sagt arbetar jag i princip med samma saker som när jag var nybörjare, men på ständigt nya sätt. 

Men där det verkligen händer, den djupare lärandeprocessen, handlar om att upptäcka mer och mer om vem jag själv är i denna värld. Det är det som hjälper mig att bli mer och mer öppen för patienten och det ögonblick som vi delar just nu i terapirummet. Det är det som hjälper mig att integrera det här sättet att arbeta så att det inte längre blir en metod jag arbetar med, utan mitt sätt att vara med en patient. Jag ser det som en sorts relationellt baserad andlig praktik där jag får möjlighet att utvecklas genom patienter, andra terapeuter, olika mästare (i hantverksbemärkelse) och Region Stockholms i vissa avseenden dysfunktionella organisation! 

Var hoppas du att ISTDP är om 5-10 år, om du tillåter dig att drömma lite?
Jag hoppas framförallt att ISTDP kan bidra med att bryta den ytlighet som många gånger präglar psykiatrin idag, och hjälpa till att skapa en mer verklighetsförankrad och nyanserad syn på psykologisk problematik. Jag tror ISTDP ligger helt rätt i tiden eftersom vi, som jag ser det, delar utgångspunkt och riktning med de psykedeliska praktiker som är på väg fram och som jag är helt övertygad kommer att revolutionera psykiatrin. Jag känner mig hoppfull att ISTDP, och andra relationella terapiformer, kan bli en självklar del av en offentlig psykiatri som utgår från människors egna upplevelser, snarare än från ett perspektiv där psykiskt lidande reduceras till sjukdomar som ska identifieras och botas. Leve det omedvetna och det komplexa!


Om du gillade den här intervjun med Ola Berge så kanske du kan vara intresserad av våra andra artiklar. Här är till exempel en intervju vi gjorde med José Verpoort om ISTDP för personlighetsproblematik i slutenvårdsformat och här är en intervju med Kristy Lamb om ISTDP för missbruk. Och här är de senaste intervjuerna:

Idealizing and devaluing ISTDP – some take-aways from 25 years of studying with Davanloo

On November 25th, the Malmö Center for ISTDP will host a seminar with Allan Abbass on the theme of idealization and devaluation of ISTDP.

Allan Abbass

Psychotherapy is hard to learn. When faced with difficulty, we might get emotionally overwhelmed and try to deal with the feelings through using defenses. In psychotherapy learning, it’s not uncommon for some or all of the students to have shorter or longer moments of idealization and/or devaluation. Maybe we devalue ourselves, the lost beginners, and idealize the strong, focused teacher who seems to know what to do in any situation.

Maybe we idealize our method, be that ISTDP, Psychoanalysis, EMDR, CBT or other orientation and devalue the methods of other therapists. Or we might end up in a depressed position, where we as therapists devalue psychotherapy as a whole, and idealize pharmacological interventions. Or worse, we might idealize our books, and devalue our poor patients who don’t seem to want to fit into them. Anyone who works with psychotherapy knows that these are common phenomena in learning psychotherapy. We devalue, we idealize.

What are the consequences for learning if processes of idealization and devaluation don’t get addressed in the learning community? Does the high-intensity emotional focus of ISTDP make processes of idealization and devaluation more present in ISTDP than in other forms of therapy?

In this second talk in the series ”Return to Davanloo”, Allan Abbass will discuss some take-aways from studying ISTDP with Davanloo and other teachers, focusing on idealization and devaluation in the educational setting of ISTDP. Allan became a student of Davanloo in the early nineties, and continued going to courses in Montreal for about 25 years.

Allan Abbass, MD, is a psychiatrist, teacher, and researcher. He is a professor of psychiatry and psychology and the founding director of the Centre for Emotions and Health at Dalhousie University in Halifax, Canada. He is one of the foremost psychotherapy teachers and researchers in the world, and is the author of ”Reaching Through Resistance” and ”Hidden From View.”

Details

Host: This event is hosted by Malmö Center for ISTDP, MCI.

Time and date: 18.00-19.30 on November 25th. Drinks will be available from 17.00.

Place: Malmö ISTDP-mottagning, Amiralsgatan 20 (våning 5), Malmö, Sweden. You can also attend digitally through Zoom. Note: Allan is participating digitally from Halifax.

Cost: Free

Registration: https://docs.google.com/…/1FAIpQLSf5…/viewform
A zoom link will be sent out shortly before the event.

You can watch the previous talk in the ”Return to Davanloo” series, a seminar with Mikkel Reher-Langberg called “A brief overview of Davanloo’s development and metapsychology”, on Youtube: https://www.youtube.com/watch?v=d_36zVxFpbo

ISTDP PRE-CORE: Introduktionsutbildning i Malmö januari 2023

Intensiv dynamisk korttidsterapi (ISTDP) utvecklades under 1980- och 1990-talet i Kanada. Behandlingsmetoden är specifikt utvecklad för komplexa och kroniska tillstånd där andra behandlingar inte haft önskad effekt, men går även att anpassa till mildare former av psykologiska besvär. Den här kursen lär under tre intensiva dagar ut de teoretiska och praktiska grunderna i metoden. 

Intensiv dynamisk korttidsterapi (ISTDP) är en modern psykodynamisk behandlingsmetod som betonar upplevelsebaserat arbete som fokuserar på känslor. Under 2010-talet har metoden etablerats i Sverige, och ISTDP har blivit ett allt vanligare inslag på landets psykolog- och psykoterapeutprogram. Vid Stockholms Universitet och Karolinska Institutet genomförs forskning på metoden som i nuläget erbjuds på ett femtiotal vårdmottagningar i Sverige. 


pre-core
Pre-core

OM KURSEN

Kursen omfattar tre heldagar och ger en grundläggande introduktion till ISTDP. Utöver en teoretisk bakgrund innehåller kursen videobaserad undervisning samt rollspelsövningar där du får möjlighet att utveckla specifika färdigheter i att observera patienter och intervenera utifrån ISTDP-principer. Följande moment ingår:  

  • en introduktion till de grundläggande teoretiska principerna inom ISTDP 
  • praktiska färdigheter för att etablera en god arbetsallians och ett emotionellt präglat fokus för behandlingen
  • praktiska färdigheter för att bedöma patientens ångestnivå och reglera denna
  • praktiska färdigheter för att identifiera och hantera försvar och motstånd

Introduktionskursen är ett behörighetskrav för att läsa den treåriga ISTDP-utbildningen Core, om du önskar göra detta senare. Flera coreutbildningar kommer att starta på olika platser i Sverige under 2023, och vi planerar för att starta minst en coreutbildning i Malmö under 2023. Mer information om utbildningar kan du hitta på www.istdpinstitutet.se

MÅLGRUPP

Kursen riktar sig till psykologer, läkare, socionomer, fysioterapeuter, psykoterapeuter och studenter inom dessa yrken, men vi välkomnar även annan vårdpersonal som kan ha nytta av ISTDP-färdigheter i sitt arbete.

TID OCH PLATS

Kursen kommer att hållas centralt i Malmö 16-18:e januari 2023. Tiderna är 09.00-16.30

LÄRARE

Kursen hålls av och Thomas Hesslow och Hanna Radomski. Thomas är leg. psykolog och ISTDP-terapeut/lärare/handledare, kliniskt verksam vid Malmö ISTDP-mottagning. Han är styrelsemedlem i den svenska föreningen för ISTDP och en av grundarna till det svenska ISTDP-institutet. Förutom att han håller coreutbildningar så undervisar han även vid Stockholms Universitet, Lunds Universitet, Linnéuniversitetet och Högskolan SAPU. Han gick coreutbildningen för Tobias Nordqvist och Jon Frederickson, och har regelbunden handledning med Peter Lilliengren, Ange Cooper och Jonathan Entis. Thomas har tidigare arbetat med personlighetsproblematik inom psykiatrin, först som DBT-terapeut och senare med Sveriges första ISTDP-team vid öppenvårdsmottagningen i Sundbyberg. 

Hanna är leg. psykoterapeut och ISTDP-terapeut. Hanna påbörjar hösten 2022 en lärar/handledningsutbildning i ISTDP under ledning av Jon Frederickson. Hanna gick sin coreutbildning för Nina Klarin, Peter Lilliengren och Tobias Nordqvist och har efter avslutad utbildning fortsatt ha regelbunden handledning med Peter Lilliengren, Glenn Kristoffersson och Thomas Hesslow. Hanna är styrelsemedlem i den svenska föreningen för ISTDP.  Hanna arbetar sedan tre år med patienter både i privat regi, och som ackrediterad psykoteraeput inom Region Skånes vårdval Psykoterapi. Sedan tidigare lång erfarenhet av arbete på späd- och småbarnspsykiatrin med föräldrar med psykisk ohälsa och anknytningssvårigheter mellan föräldrar och barn.

KOSTNAD

Kursen kostar 5000 SEK exkl. moms. Heltidsstudenter betalar 3500 SEK exkl. moms. Då ingår undervisning, kursmaterial och fika under de tre dagarna.

KURSARRANGÖR

Kursen arrangeras av Malmö Centrum för ISTDP i samarbete med ISTDP-institutet, ett nätverk för ISTDP-utbildning i Sverige (www.istdpinstitutet.se).

FRÅGOR

Kontakta Thomas Hesslow (thomas.hesslow@gmail.com) eller Hanna Radomski (kontakt@hannaradomski.se) om du har frågor.

ANMÄLAN

Skicka ett mail till Thomas Hesslow (thomas.hesslow@gmail.com) där du anger namn, fakturaadress, utbildning, arbetsplats samt eventuell specialkost.

Här är informationen som utskriftsvänlig PDF:

POSTCORE: fördjupningskurs

Malmö Centrum för ISTDP erbjuder sedan hösten 2021 en postcorekurs för terapeuter som avslutat den treåriga coreutbildningen. Hösten 2022 drar vi igång en ny omgång. Vi ses en gång i månaden i liten grupp för sex heldagar med intensiv handledning under hösten 2022 och våren 2023. Förutom att deltagarna tar med sig inspelningar att bli handledda på till varje tillfälle så kommer kursläraren att visa film och föreläsa om olika aspekter av ISTDP.

TEMA 1: terapeuten som person

Läsåret 2022/2023 kommer innehålla två teman. Å ena sidan kommer “terapeuten som person” stå i fokus. Under coreutbildningen läggs en solid teoretiskt och praktisk grund för att arbeta med ISTDP. Efter coreutbildningen tenderar ISTDP-handledning att adressera egna känslomässiga blockeringar som hindrar oss från att bedriva fokuserad ISTDP. Så också här. Vi kommer diskutera terapeutens långsiktiga utveckling och övningar för att stärka det egna arbetet med deliberate practice.

TEMA 2: Att hålla Davanloo vid liv

Det andra temat är att hålla Davanloo vid liv. Vi kommer att läsa texter av Davanloo och diskutera olika strömningar inom ISTDP och hur de på olika sätt förhåller sig till Davanloo. Att hålla Davanloo levande måste innebära att vi varken idealiserar honom, höjer upp honom och slaviskt försöker att följa hans exempel, men inte heller att vi nedvärderar honom, glömmer honom eller förminskar hans originalitet. I praktiken är detta tema inspirerat av Jonathan Entis sätt att konceptualisera arbetet med motstånd i allmänhet och den taktiska organisationen av motståndet i synnerhet.

Om läraren

Thomas Hesslow

Thomas Hesslow är leg. psykolog och ISTDP-terapeut/lärare/handledare, kliniskt verksam vid Malmö ISTDP-mottagning. Han är styrelsemedlem i den svenska föreningen för ISTDP och en av grundarna till det svenska ISTDP-institutet. Förutom att han håller coreutbildningar så undervisar han även vid Stockholms Universitet, Lunds Universitet, Linnéuniversitetet och Högskolan SAPU. Han gick coreutbildningen för Tobias Nordqvist och Jon Frederickson, och har regelbunden handledning med Peter Lilliengren, Ange Cooper och Jonathan Entis.

PRAKTISK INFORMATION

Målgrupp: Kursen riktar sig till kliniskt verksamma personer som har genomgått den treåriga ISTDP-utbildningen Core. Vi kommer att ses i en liten grupp om 4-5 personer.

Tid och plats: Kursen löper över en heldag per månad, kl 8.30-16.30. Datumen är 19/9 (måndag), 21/10 (fredag), 25/11 (fredag), 16/12 (fredag), 13/1 (fredag), 17/2 (fredag). Platsen är Malmö ISTDP-mottagning, Amiralsgatan 20. 

Kostnad: Deltagande kostar 14000 SEK exkl. moms totalt för de sex tillfällena, dvs. 2333,33 KR per tillfälle.

Anmälan och frågor: Skicka ett mail till Thomas Hesslow (thomas.hesslow@gmail.com) där du anger namn, fakturaadress, utbildning och arbetsplats. Ange också för vem och när du läste Coreutbildningen.

Johannes Kieding: “ISTDP is uniquely vulnerable to misalliances”

In September, we have the great pleasure of welcoming Johannes Kieding to the ISTDP Academy, where he’s presenting on the theme of defiance. Johannes is a LCSW in private practice in Tuscon, Arizona. He was trained by Marvin Skorman and runs a much appreciated Youtube channel where he puts out educational material for ISTDP and ISTDP-informed therapists. He’s also the administrator of a large facebook community for ISTDP therapists, “ISTDP Peer Community“. We have previously published a text by him outlining some of his main ideas. In this interview we discuss alliance-ruptures, relational ISTDP, defiance, systems of resistance, challenges to learning ISTDP and a few other things.

What do you feel inside right now? 
Excited and ready for a day to see my wonderful clients and supervisees. This career is a dream come true. 

Johannes Kieding
Johannes Kieding

You’ve worked with Marvin Skorman for many years, and last year we published one of your texts about your take-aways from working with him. Marvin is now retired. How is work without Marvin coming along? Are you noticing changes? 
Indeed indeed. Initially it was a bit rough on me, but it’s also good to really find my own feet and experience my independence. Few people on this planet have influenced me like Marvin, so in a way I feel that I carry part of his signature in me, but it has molded itself into my own style. When I am with patients I am hearing more and more things come out of my mouth that I don’t know where they came from. So I seem to be finding my own way of doing things.

To me you represent a strong voice in the ISTDP community for the “real relationship” approach to ISTDP. Relational ISTDP if you will. Why do you think you came to approach ISTDP in this way? 
Before I answer how I came to it, I want to define our terms. What you think of as relational may not be what I have in mind. By ‘relational’ I mean I am trying to work with, not ‘on’ the patient. This means I am not laying a trip on the patient, not engaging my schtick, not just applying a technique. 

Instead I try to understand the patient on their terms, to look at things through their eyes and seek their feedback that I have understood their first person perspective. This is a big part of what dynamic exploration and inquiry is about — really getting to know the patient and the themes in their lives that relate to their chief complaints and to their strengths that I will want to capitalize on during the work. 

This part of the work is about developing a shared language together, short-hand references that may be totally unique to the particular patient. Though I attend to latent content, I do not ignore the manifest content, I do not ignore what the patient is actually saying.  When I offer alternative or new perspectives, I check in to see if what I am saying tracks for them, if they agree or disagree. 

I try to hone in on the patient’s will, their priorities, and go out of my way to ensure that I am not pushing my own agenda on the patient. So when I ask if they want to take an honest look at their feelings, I monitor the response to make sure the patient is really behind their “yes.” I try to ensure that I have a real collaborator and continuously stress the client’s autonomy and right to choose. 

To me this overall seems like standard ISTDP principles. But what do you think stands out in your approach?
Through the prism of what I think will further the patient’s goals, I may include some of my subjective responses to the patient. If I am asking the patient to be totally open, I don’t think it makes sense for me to be reticent about being self-revealing when that seems to be what the patient needs. Certainly not self-revealing for its own sake, but when the patient seems to need that. 

Even if I am working vertically, if the aforementioned ingredients have been established it’s a working with, not working on, even though at that stage I am blocking every single patient response until we get the unlocking — this can certainly look like I am working on, not with. But the key is whether or not I’ve built a foundation where the patient and I are truly on the same side, pulling in the same direction, both going after the resistance.

As for the question of why I came to stress this approach to ISTDP: one reason is that when I was not working relationally, I had a lot more misalliances. I had patients walk out of my office sometimes. I had clients who had repeated unlockings but still were not getting better. So I came to the conclusion that in order for unlockings to be truly healing, they have to occur within a context of a really trusting relationship. A secure attachment, if you will. 

If I am just applying techniques like a technician, I may get lucky and help the client have some unlockings, but this didn’t seem that helpful. 

Think of sex: you can mechanically produce an orgasm through skilled technical maneuvering, but this kind of orgasm is quite empty. The orgasm that comes from making love, where you are truly connecting with your whole being, is far richer and more meaningful. This is the difference between unlockings that come from merely applying techniques and unlockings that come after more relationship building and more clarity for the patient. 

I think the other reason is that my teacher and mentor, Marvin, was steering me in this direction based on his prior mistakes and experiences where his rigidity created less than optimal therapeutic outcomes. So I got it both from my own experiences with clients and from my mentor. 

Johannes and Marvin

Earlier this year you did a few presentations on repairing alliance ruptures. How come you emphasize this in your work? Do you think alliance ruptures are more common in ISTDP than in other schools of therapy? 
Hopefully my previous response gives you an idea of my response to this question. Based on my own experience, Marvin’s experience, and countless cases where trainees present their work to me, I do indeed believe that ISTDP is uniquely vulnerable to misalliances

This is greatly mitigated the better we become, the more we attend to the unique themes related to the patent’s difficulties, the less invested we become in a specific outcome, and the more we emphasize the conscious alliance, which of course includes clear, non-compliant agreements around problem and task

When I saw Davanloo’s work (especially from the 1980s and before), and when I read his transcripts, more often than not I see him being incredibly attuned to the patient. Truly meeting them where they are, then bringing the patient along with him so that they can truly see why they may want to face what they have been avoiding. 

Somehow when many of us try to do something akin to Davanloo, in our eagerness to have a breakthrough or unlocking we miss this part that has to do with really meeting the patient where they are, and step-by-step bringing the patient along with us to ensure real buy-in and conscious understanding of the therapeutic task. I can’t tell you how many times I have seen trainees try to drag a patient through the central dynamic sequence, without having a real collaborator. That is what I refer to as laying a trip on the patient. It’s exhausting for the therapist and typically not very therapeutic for the patient. 

I’ll never forget this one supervision session from some years ago where the trainee showed a case and where the patient was very forthcoming, collaborative and open, but because the trainee saw some tension and a moment where the patient looked away, the trainee labeled this rather undefended patient “highly resistant,” and thought it proper to begin repeated pressures to feeling. The patient was quite undefended actually. 

The triangle of persons

This suggests to me that there is an element in how people are being trained where the ratio of interpretation to experience is too high and too theory forward. For an accurate psychodiagnostic picture, there needs to be sufficient pressure, but accurately targeted to the front of the system. I see people decide on a psychodiagnostic category based on far too little data.

Davanloo’s diagnostic roadmap is an interactive one — I may have a patient in front of me aimlessly rambling, but this doesn’t tell me anything in and of itself. I need to bring this to the patient’s attention and see how they respond. The patient may bounce back and readily get back on track and focus again, or they may evade the issue.

Only by carefully monitoring the patient’s responses when I identify the main barrier to progress do we have meaningful psychodiagnostic information. I see people just look at an initial presentation, or patient responses to the therapist intervening but the intervention does not address the main progress-preventing behavior, and then come to diagnostic conclusions without availing themselves of sufficient data.

Here’s another example. A trainee labels the defense of diversification and changing the topic, but because of insufficient dynamic exploration, they are not linking these defenses into the larger themes. The patient may be changing the topic because they are pulling for a supportive relationship where they just want to be heard and have a fire-place chat, and are therefore trying to get away from goal focused work. If we are too narrowly focused we just see the most pronounced aspect of the defense (changing the topic and diversifying). But if we zoom out and attend to the larger themes, we might see that the defense of changing the subject ties into a life-long pattern where the patient is constantly looking for comfort and self-soothing. ‘Self-soothing mode’ would in this case be the actual major column of defense, but we don’t see that if we are not able to zoom out and get the bigger picture, the bigger themes that the individual defenses are rooted in. 

Over the last year we’ve had a few discussions on the problems with the conceptualization of fragility. I sustain the value of the “systems of resistance” approach suggested by Jon Frederickson, where we have three distinct diagnostic categories (resistance, repression, fragility) that each need different treatment approaches. And you, on the other hand, have come to stress the underlying similarities behind these difficulties, arguing that the dividing of these categories might introduce more conceptual complexity than needed. Can you say something about where you stand regarding this right now? 
I am for whatever helps the patient, so if using this theoretical construct helps, I am for that. 

I do not see resistance as a stable trait. The person of the therapist, the therapist’s approach, the particular zone in the unconscious that is being approached, the nature of what the patient is resisting, the strength of the stimulus that is evoking feelings, the particular juncture of the treatment — all of this impacts the picture of resistance.

Systems of resistance

And again, in the spirit of being clear on what we mean by our terms: I have heard resistance being defined by how a patient avoids (eg. high resistance being defined by resistance to emotional closeness), and I have heard resistance defined in terms of level of collaboration and openness (eg. is this patient willing to work hard and be open about what’s going on inside?). I tend to find the latter understanding more helpful. 

The issue I have taken with the implication of the theoretical model you refer to (at least as you described it to me) is the notion that a fragile patient is somehow less defended than a patient with higher ego-adaptive capacity. Surely a fragile client will not have access to a certain class of defenses, but defending against feelings and real contact through distortions (splitting and projecting) is just another way of defending. In other words, regressive defenses still amount to ways of defending and distancing from undistorted feelings and undistorted three-dimensional others. 

The most helpful and accurate way of defining the level or degree of resistance that I have heard comes down to how invested a patient is in defending their own defenses once these defenses are pointed out. If memory serves, I first heard of this conceptualization from Patricia Coughlin

The client’s capacity will determine what kind of defenses the patient will have in their arsenal, but I disagree with the idea that a fragile client is somehow by default less defended. Less access to higher order defenses, certainly, but regressive defenses still constitute forms of resistance. 

Though it’s important to be clear with our metapsychology and have a firm grasp on the principles that guide our work, at the end of the day I think that being overly focused on these conceptual frameworks can detract from the work. 

My heart is in the trenches where it’s about the patient in front of me, the trainee in front of me, and I do not always find these sort of theoretical constructs helpful when it comes down to it, when it comes down to where the rubber hits the road. But if others do, that is fine by me. 

The ‘systems of resistance’ lens can be very useful. I have it in the back of my mind and sometimes it comes in handy. But generally I rely more on the model that breaks down formal defenses into either repressive or regressive, and then also looks at tactical defenses — where the tactical defenses are either free-floating or tied into a major resistance. But really, as long as we do not allow our theoretical maps to get in the way of connecting with the patient, I am for whatever gets the job done. 

Related to the above question, do you think there is one ISTDP or many ISTDPs? And do you think ISTDP should be further developed or is it at this point more important that we try and comprehend what Davanloo was offering? 
I am having a hard time connecting to this question. Davanloo spent his life developing this incredible way of working, and since none of us are a carbon copy of Davanloo (and few even in good standing with Davanloo), everyone is doing some adaptation of what they learned from Davanloo or Davanloo’s students. 

As long as we acknowledge that we are engaging in some form of adaptation of Davanloo’s work and that none of us are some final authority on his work, I think we are above board. Spending time thinking about who is and who is not doing ISTDP does not seem like time well spent, to my mind. 

We are all engaged in some adaptation, as far as I am concerned. I encourage people to bring their own personality into their work and to do what works. If that looks like classic ISTDP, great, and if not, also great. Pointless turf wars about who is the real deal and who is not do not appeal to me. 

You work hard to make ISTDP available to a broader audience through your youtube channel. What’s driving that? 
I think I offer something unique and feel strongly about making that available to those that are interested. 

What are you struggling with right now as a therapist? What’s your learning edge? 
With highly resistant patients, when it’s time to ramp up with peppered pressures and challenges, it’s important to be very precise about the major column of defense and to not allow much time between the interventions and to not allow the patient to interrupt the process with their defenses, so my growth edge at the moment is to be more crisp and firm and really hit the major column with the right pressures and challenges in a way that blocks every single patient response short of an unlocking. That’s where I could improve a bit. 

In September at the ISTDP Academy you’ll be speaking on the theme of defiance. Why this topic? What can we look forward to in the presentation? 
Defiance, and its flip-side — compliance — is a universally common defense, and it can be difficult to work with. You will see how I work with deep-seated defiance that is more or less conscious, and you will see how much I stress undoing the omnipotent transference resistance, which involves not doing more than my part and not watering down the head-on collisions

You will see a different way of “reaching for the patient” that ensures that I do not give the patient anything to defy. You will see a kind of inverted pressure. 

I will also show the working through phase, and parts of the termination session, to really demonstrate what character change looks like. 

Where do you see ISTDP going in 5-10 years? Where do you want it to go? 
I hope that it will be more widely accessible to a larger swath of therapists, and that those who rely on other methods can still make use of some of the principles of ISTDP. 

I imagine that there will always be the true believers and I hope that these people will engage the model in a way that includes their humanity and the ingredients I referred to when I spoke of the relational approach to ISTDP, and that there will be room for the ISTDP-informed therapist who enhance their work through aspects of ISTDP, short of the kind of immersion of the true believer. 


Over the years, we’ve done a number of interviews with ISTDP therapists and teachers here at ISTDP-sweden. Here are the latest ones:

ISTDP Academy hösten 2022

För tredje terminen i rad kör vi ett samarbete med vår systerförening i Danmark (Dansk Selskab for ISTDP, www.istdp-danmark.dk) med syfte att anordna digitala kvällsföreläsningar om ISTDP. En uttalad ambition är att bjuda in presentatörer från Norden och andra delar av världen samt att visa på bredd i olika tillämpningar av ISTDP. Alla presentationer sker på engelska med undertexter på filmklippen. Föreläsningarna kommer ske via Zoom och ligger kvällstid kl 17.00-19.30

Höstens schema ser ut så här: 

  • Johannes Kieding (September 7th): Working with Conscious Defiance and Character Transformation
  • Beata Zaloga (October 5th): Working with fragile character structure.
  • Rudolf Bleuler (November 2nd): The Head-On-Collision
  • Nithya Kalyani (December 7th): Titel kommer.

Kostnaden är 1200 kr för alla fyra föreläsningarna för medlemmar i Svenska Föreningen för ISTDP. Är du ännu inte medlem i föreningen kan du bli det i samband med anmälan. Medlem i föreningen blir du här: https://registreringar.istdpsweden.se. Förutom medlemsskap krävs även att du genomgått den tre dagar långa introduktionsutbildningen precore, samt att du har legitimation eller är student i slutet av din utbildning på legitimationsgrundande utbildning.

Här köper du biljett till höstens föreläsningar: https://registreringar.istdpsweden.se/registrera/ht2022

Information om föreläsARNA

Johannes Kieding

Johannes KiedingI trained with Marvin Skorman, LMHC, from 2012 to 2021. Marvin was one of Dr. Davanloo’s right-hand men in the late 1980s. I supervise faculty at the Rochester Institute of Technology, and I work intermittently with Arizona State University by supervising their master’s level social work interns. My clinical approach aims to be very collaborative and relational while still addressing resistance head-on. After being sanctioned to teach by Marvin in 2017, I have been supervising others in both individual and group format. I had the privilege of meeting Dr. Davanloo and seeing his work in 2012 and again in 2013. I have a special interest in making ISTDP more accessible to a wider swath of clinicians by emphasizing the flexibility of the model. My idea of a good time is to sit close to an ocean, hearing the clucking and crashing of waves while reading a good book.

Beata Zaloga

Beata Zaloga: Psychiatrist, psychotherapist in ‘Laboratorium Psychoedukacji’ Training and Psychotherapy Institute, in Warsaw. She is a holder of certificates granted by Polish Association for Psychoanalytic Psychotherapy and European Association for Psychotherapy. She is the chair of the ISTDP Section in Polish Society for the Integration of Psychotherapy. She completed the training for ISTDP trainers organized by Jon Frederickson and ISTDP Institute in Norway. She has been practicing and teaching Intensive Short Term Dynamic Psychotherapy in Laboratorium Psychoedukacji for about 10 years. Presently she works with adults in private practice, runs introductory courses and core trainings of ISTDP and is involved in supervision of ISTDP therapists.

Rudolf Bleuler

Rudolf Bleuler: Rudolf Bleuler is a Medical doctor, born in 1950, specialized in psychiatry and psychotherapy. He is the representative medical director of a psychiatric state hospital, and in private practice since 1987. Rudolf Bleuler trained with Dr. Davanloo for 24 years, and has had extended therapeutic self-experience with him. He is a founding member and teacher of the Swiss Association of IS-TDP, with 10 years as its president.

Nithya Kalyani

Nithya Kalyani: Nithya is a mental health practitioner with a background and training in Social Work, Psychodynamic Psychotherapy and ISTDP (Intensive Short Term Dynamic Psychotherapy). Nithya has been practicing, teaching and supervising as a psychotherapist for 15 years. Her focus and passion centers around creating responsive and compassionate therapeutic relationships, that enable each individual client to be the drivers of change and healing in their own lives.

Allan Abbass kommer till Stockholm i augusti

En av ISTDP-gemenskapens förgrundsgestalter, Allan Abbass, kommer till Stockholm i augusti, för att hålla en tredagarskurs om olika strategier för att arbeta “här och nu” med den terapeutiska alliansen. Allans kurser ger en unik inblick i hur högkvalitativ ISTDP ser ut. Vi har förhandlat oss till en rabatt om 20% för föreningens medlemmar, så missa inte detta om du köper biljett för att delta på plats.

Allan Abbass

Förutom att Allan presenterar så kommer även två lärare från ISTDP-institutet att föreläsa: Johannes Ermagan och Glenn Kristoffersson. Dessutom kommer Jeanne Isaksen från danska ISTDP-instituttet att presentera.

Mer information och biljetter här: https://www.eventbrite.com/e/power-of-the-here-and-now-therapeutic-relationship-11th-swedish-immersion-tickets-206864847327